Full verksamhet pågår i verkstaden. 23-årige Christian Eliasson står och jobbar med en kineshatt. Och nej, det är ingen vanlig mössa i filt. Med plåt och verktyg formar han hatten som ska hindra vatten från att regna ner genom skorstenen.
Han är en av sex heltidsanställda på Kent Lejons företag Eldpipor och plåt, och jobbar som lärling sedan ett halvår tillbaka. På gymnasiet läste han byggprogrammet och därefter hamnade han inom plåtslagaryrket.
- Jag tyckte att det verkade vara intressant. Att vara här inne är lärorikt, men jag gillar mer att vara ute än i verkstaden, säger Christian Eliasson.
Just för dagen har övriga heltidsanställda fått rycka ut akut efter att en stormarknad i Luleå larmat om läckage på sitt tak. Eliasson är en av de unga på stället, i en annars åldrad bransch som bara blir mindre och mindre. Företagets ägare Kent Lejon minns tillbaka till de tider då han själv var verksam.
- Då låg det smedjor i vartenda hörn. Ungefär som att det finns pizzerior överallt i dag. Folk köper allt nytt nu i stället för att laga, säger han.
Tog över kunderna
Det brukar heta att den enes död är den andres bröd och det har Kent Lejon fått uppleva. Han jobbade på Tage Johanssons plåt fram till företaget gick i konkurs 1997. Då valde han att starta eget och fick många kunder från det tidigare företaget. Det började med en heltidsanställd men växte snabbt till fyra. I dag har han sju anställda, varav sex på heltid.
Branschen har dock blivit mindre och nu för tiden finns det bara ett fåtal plåtslagare kvar i Luleå. Många har tvingats lägga ner verksamheten, men på Eldpipor och plåt går det bättre än på länge.
- Sedan ROT-avdraget har jag till och med fått börja säga nej till jobb, det hände aldrig förut, säger han som en av de stora anledningarna till uppsvinget.
Mestadels jobbar företaget åt större fastighetsägare och Försvaret. "De andra vet nog knappt att vi finns till", som Kent Lejon själv uttrycker det. På frågan vilka jobb som de utför ler han och säger "Allt som har med plåt att göra".
Är en i gänget
Själv är han 56 år gammal och har sedan fem år tillbaka slutat jobba på golvet och är enbart vd för företaget. Då hade framför allt knäna fått ta emot tillräckligt med stryk efter nästan 40 år inom branschen.
Men han vill ändå känna sig som en i gänget på jobbet.
- Jag går alltid i de här kläderna, säger han och tittar ner på de grå överdragsbyxorna.
- Det är som min uniform.
Att det är svårt att släppa yrket kan han intyga. Han säger att tanken har slagit honom att testa något annat, men att vägen alltid lett tillbaka till plåtslagandet. Samma gäller för många andra, en gång plåtslagare - alltid plåtslagare.
Med en hög medelålder på bygget är det med viss oro som Kent Lejon ser framåt i tiden.
- Jag försöker få in yngre, men det tar ju nästan 10-15 år inom yrket innan man blir självgående. Det är viktigt att kunna bevara kunskapen, säger han och studerar Christian Eliassons jobb med kineshatten.
- Han är väldigt noggrann, det är viktigt. Han har anlag för det här yrket.
Dyra verktyg
Plåtslagarbranschen frodas som mest på sommaren. Under vintertid är den största arbetssysslan att skotta tak. Där skiljer sig yrket mycket från för exempelvis 20 år sedan.
- Då satt man och spelade kort under vintrarna och tillverkade saker till sommaren. Det skulle vi aldrig ha råd med.
Lokalen som är belägen på Kräftgatan i Luleå är liten men charmig på sitt sätt. Alla möjliga och omöjliga verktyg, arbetsbänkar och plåtsorter ligger eller hänger längs väggarna. Kent Lejon visar runt och säger att det är den fjärde lokalen som företaget hållit hus i.
- Det är mycket specialverktyg och det är inte billigt, säger han och pekar på ett falsjärn.
- Den använder vi en gång per år och den kostar väl 4.000 kronor. Det är tur att man har fått ärva mycket och hittat en del verktyg på auktion.
En halvtimme har gått och Christian Eliasson börjar bli klar ute i verkstaden. Snabbt har han förvandlat en bit plåt till en kineshatt - ett rejält hantverk.
Han tittar lite snett på sitt dagsverke och säger:
- Jag är väl nöjd förutom att vi inte hade några svarta nitar att använda.
Kent Lejon skrattar bara.
- Vad var det jag sa om noggrannheten?