Under djup koncentration fyller tatueraren Tomas Liljedahl i de svarta konturerna av det som ska bli en klo. Under bläcket skymtas en dödskalle, en äldre tatuering som ska täckas av en ny.
- För några år sedan tatuerade jag en 74-årig dam. Hon fick en svart panter med en liten rosa rosett i svansen. Hon hade funderat ett tag och när hon blev änka så bestämde hon sig för att göra det, berättar Tomas Liljedahl, ägare till studion The North tattoo i Luleå.
- Till mig kommer kunder ur alla samhällsklasser och åldrar. De klassiska fördomarna om att det bara är sjömän och kriminella som har tatueringar börjar sakta försvinna.
Skillnaden är stor på kundklientelet i dag och då han startade sin första studio 1996. I dag ser han tatueringar på folk som han tror kanske inte skulle ha gjort samma sak för några år sedan. Det har blivit kommersiellt med tatueringar och kanske kan en förklaring ligga hos tv.
18 år i branschen
- Det har gett en orealistisk syn på tatueringskonsten. De klipper ihop en ryggtavla på 20 minuter. Det funkar inte så, säger han.
Och han borde rimligtvis veta efter 18 år i branschen. Sin första egna tatuering gjorde han 17 år gammal och det var då han bestämde sig för att själv börja. Bara några år senare öppnade han sin första studio i Luleå.
- Man var en svältande konstnär, jag har inga ambitioner att bli rik. Tatuerandet är min passion. Varför jag kallar det jobb är för att jag har råd att betala mina räkningar nu.
Med tre barn och fru hemma önskar han att det vore lättare att släppa taget om passionen. Det blir inte mycket tid över för fritid.
- Jag ritar allt från grunden så det blir mycket att sitta vid ritbordet och skissa. Ibland på kvällar och helger också. Men det är så jag vill jobba, att få ge kunden något unikt.
Det har hänt att han nekat kunder vissa motiv. Moraliskt och etiskt avgör han själv vad som är gångbart. Under åren har han sett trenderna, hur motiven kommer och går. Nu är det texter och asiatiska motiv i olika former som är mest populärt. Under åren har han också sett kvalitetsmässiga skillnader på tatueringar.
På livstid
- Man måste göra det på rätt sätt. Det finns folk som sitter hemma och tatuerar skräp på folk i lokaler som inte är hygieniska. Sådant säger vi alltid att folk ska akta sig för. En tatuering sitter ju där resten av ditt liv.
I framtiden ser han inte någon större förändring, mer än att det kan tänkas bli ännu mer socialt accepterat och mainstream. Tatuering tror han alltid kommer att finnas, även om motiven kommer och går.
- Jag kan inte se mig själv göra något annat, det här kommer jag förhoppningsvis göra till jag blir pensionär. Annars får det väl bli någon annan kreativ syssla som knyppling kanske.