Visst lever kollektivet Vialen

Myten om att bo i kollektivhus är att alla är tillsammans, gör precis allt gemensamt, har tjocka stickade tröjor, männen bär skägg och kvinnorna palestinasjalar, det dricks vin i parti och minut ? en generell fördomsfull bild av hur det ser ut i ett kollektivhus. Om ni har sett den svenska filmen Tillsammans, som förvisso utspelar sig på 1970-talet, förstår ni ungefär vad som menas. Den myten avlivas av människorna i Vialen, ett bostadsprojekt som väckte stort motstånd i slutet av 1980-talet när planerna på kollektivhuset presenterades. Många grannar var allt annat än positiva och starka motståndare till byggplanerna. ? Jag tror många hade en sned bild av vad ett kollektivhus var och vilka människor som bodde där. Jag själv var ju inte med på den tiden, men jag har hört hur det var och sett i tidningsklipp, säger Eva Lindmark, ordförande i bostadsrättsföreningen Vialen. ? När mina kompisar fick reda på att vi bodde i ett kollektivhus trodde de att det såg ut som i filmen Tillsammans. Men den flummiga bilden stämmer ju inte alls. Vi gör lite saker tillsammans för att sköta om huset och så känner man grannarna mycket bättre, det ger bara en trygghet, säger Sofia Jatko som tillsammans med sin sambo Stefan Sydberg flyttade in i en läcker etagevåning i maj 2002. Föll för rymden Faktum är att ingen av dem hade vetskap om att lägenheten tillhörde ett kollektivhus. ? Vi hade ingen som helst aning, de sa bara att man var tvungen att hjälpa till med att sköta fastigheten och så vidare. När vi hade passerat hallen, med de här hemska stjärntapeterna och såg rymden i lägenheten, bestämde jag att här vill jag bo. Jag ville ha lägenheten, säger Sofia medan vi tittar oss om i den mäktiga etagevåningen. Och så blev det. Vi förstår varför, för lägenheten är riktigt läcker. Från individuell lägenhet i Gammelstad till kollektivt ansvar på Bergviken, 20 minuters promenad från centrum. Då var insatsen 150.000 kronor och hyran är i dag 4.807 kronor för 75 kvadratmeter. I Vialen, som stod färdigt för inflyttning i slutet av maj 1988, kan du vara hur ensam du själv vill ? när du själv vill. Känner du inte för att gå ner och äta i det gemensamma köket/matrummet är det bara att stanna hemma. Middagen serverad Tre gånger per vecka (måndag, onsdag och fredag) serveras det middag klockan 18.00. ? För ett tag sedan var det en som sa till oss att den personen inte riktigt var i form och inte tänkte äta middag på ett tag och det är inget konstigt med det. Känner man inte för att delta i de gemensamma aktiviteterna kan man välja bort det och ingen tycker att det är något märkvärdigt med det, säger Eva Lindmark. Eva fortsätter: ? Men det är klart att deltar du allt mindre och mindre i gemensamma aktiviteter då är det ju till slut ingen vits att du bor i ett kollektivhus. Det är ju för att man vill göra saker tillsammans man bor här. Jag tycker att det är lite som att bo i ett eget hus, men man delar på alla jobbiga och tråkiga grejer. Evas man Mats Lindmark håller med. ? Det tar ju inte så mycket längre tid att laga mat för 12 till 15 personer än för 3 till 4 stycken, säger han. När paret, som gifte sig i Vialens lokaler i mars 2003, besökte bostadsrätten hade inte heller de någon aning om att huset var ett kollektivhus. ? Men det spelade ingen roll för oss att det var det, snarare var det något positivt. Faktum är att vi blev eld och lågor. På fredagskvällarna kan det vara riktigt mysigt. Då är det lite ?lyxigare? mat, lite godare, och då sitter folk i regel kvar efter maten och man kanske har tagit med sig lite vin eller öl och sitter och pratar och umgås. På somrarna kan det vara underbart att sitta på vår stora och fina altan, säger Eva Lindmark som sedan 2000 tillsammans med sin man Mats bor i en stor tvåa på 80 kvadratmeter. Eget rum till Gustav ? För mig som är mammaledig är det jättelyxigt att kunna gå till dukat bord tre gånger per vecka. Insatsen är att själv fixa detta en gång varannan vecka och det är det mer än väl värt, säger Sofia Jatko. När Sofia och Stefan flyttade in fanns Gustav, i dag 18 månader, i mammas mage. Nu rusar han runt med turbon på och måste bara ta i och undersöka alla saker i bostadsrätten. Familjen har blivit trångbodd och den stora, men kanske lite opraktiska etagevåningen, har blivit lite för liten. ? Gustav behöver ett eget rum. Men vi vill inte gärna lämna huset utan hoppas att det kanske blir något större ledigt längre fram. Men tyvärr lär det inte vara någon större omsättning på lägenheter så vi får se vad som händer. Vi har funderat lite grand på om det går att bygga ut det övre etaget och få mer yta där uppe. Men det blir ganska dyrt och frågan är också om hyran ökar då också i och med att det blir fler kvadratmeter, säger Sofia. Sofia Jatko tycker att området är lugnt och skönt och att det är nära till stan. I kollektivhuset hjälper man varandra mer än i ett ?vanligt? hyreshus eller större bostadsrättsförening. Eva ger ett av många exempel. Grannen Håkan Ekblom befann sig på Kallax och skulle sedan vidare från Arlanda till Prag. Problemet var att han inte hade något pass. Håkan ringde till Eva som var hemma i huset och tog hand om problemet. ? Jag skickade passet med ett senare flyg och han hämtade ut den på Arlanda. Nyckeln var ganska lätt att hitta ..., säger Eva och skrattar. I kollektivhuset har man tillgång till massor av gemensamma lokaler som man också kan låna/hyra för privata sammankomster. ? Här har vi väl varit någon gång, säger Mats och Eva samtidigt som de öppnar anslagstavlan i det stora lunchrummet. På tavlan sitter det kanot-figurer, vilket inte är så konstigt. De två är aktiva i det svenska kanotpololandslaget och ofta har man träningsläger i Luleå och lägger upp taktiken i matrummet. Yngst i huset Bastun, som ligger på högsta våningen, är bokstavligt talat en riktig höjdare. Därifrån har du utsikt över Luleå och vattnet i södra hamnen. Hur är då åldersstrukturen i huset? Sofia Jatko (född 1980) och Stefan Sydberg (1979) är tillsammans med ett annat par de yngsta i huset. ? Vi känner oss kanske lite unga, de flesta är runt 40 år och uppåt. Men vi umgås en del med ett annat ungt par, säger Sofia. Mats, 35, och Eva Lindmark, 40, är ett mer representativt par vad gäller ålder. Men man umgås mycket över de olika generationerna. I ett kollektiv där man mycket väl kan vara individuell. När man vill. Fakta/ Vialen Bostadsrättsförening: Ordförande är Eva Lindmark. Styrelsen består av fyra ordinarie ledamöter och två suppleanter. Antal lägenheter: 13. Ingen lägenhet är den andra lik. Beslutande organ: Alla ekonomiska frågor är styrelsens ansvar, men det är på husmötena som besluten grundas. Beslut kan tas först efter ett andra möte rörande samma ärende. En röst per lägenhet gäller. Storlek på lägenheter: Mellan 48 och 114 kvadratmeter. Hyran ligger på cirka 60 kronor per kvadratmeter. Plikter: Varje boende ingår i en ansvarsgrupp, innegrupp eller utegrupp. En gång varannan vecka lagar man mat tillsammans med en annan person. Under en sexveckorsperiod är tre så kallade matplanerare, köper in mat, gör listor och spikar matsedeln. Var 13:e vecka är man också vaktmästare och ser till lampor byts och liknande. Gemensamma måltider: Måndag, onsdag och fredag lagas mat i det gemensamma köket och alla som vill äter tillsammans. De som ska laga maten går på skiftet 16.00 och middagen serveras 18.00. På fredagar är det lite finare mat. Kostnaden är 22 kronor måndag, onsdag och 27 kronor på fredagar. Vid överbliven mat kan matback köpas för 15 kronor per portion. Dryck tas alltid med av matgästerna. Gemensamma rum: Kök, lunchrum, bastu med relaxavdelning plus löpband, lekrum för barn, snickarverkstad, trumrum, tvättstuga, jättestor altan sommartid. Annat gemensamt: Föreningen äger också ett stort bilsläp som medlemmarna får nyttja.

Visst lever kollektivet&nbsp;Vialen

Visst lever kollektivet Vialen