Arrangören Pirjo Fredriksson låter lite stressad inför marknadens andra dag. Kommunen har inte lyckats ploga undan nattens enorma snömängder. För mycket sladdar i vägen. Men marknadsknallar är ett tåligt släkte. Alla är på plats och alla är på gott humör lovar hon. Lite mer orolig är hon för om besökarna vågar sig ut.
- Men här är vi väl van att pulsa i snön, så int´ är det nå´, konstaterar hon trots allt på robust finlandssvenska.
Här finns hela menyn. Kläder, hantverk, de finska korvarna, lakritsremmarna och munkarna som sprider sin omisskänneliga doft. Och som en filt över alltsammans, en herrans massa snö.
- Det går åt helvete det här, ropar Lilian Wahlman genom snålblåsten samtidigt som hon bäddar ner sina godisremmar under stora lakan.
Som den rutinerade marknadsknalle hon är efter tio år, följs ändå klagandet av en hoppfull blick mot skyn.
- Vi är envisa, vi ger aldrig upp. Visst ser det ut att klarna därborta?
I andra änden trotsar Karim Guerrach snålblåsten med sitt varma leende. I den här branschen vinner man en del och förlorar en del, förklarar han. Vintermarknaden tillhör den senare. Alltid före lönehelg och dåligt annonserat.
- Minns ni sommaren 1988? Det var ett bra år, säger han nostalgiskt och borstar bort snön från perukerna.