Motorsågen går varm när isvaken ska öppnas för dagen - ett återkommande arbete.
Vattnet sprutar när motorsågen skär genom den tjocka isen. Claes Isoz styr maskinen med van hand. Han har ett tjockt rep knutet runt sin midja och en av badkamraterna håller fast i repets andra ände. Säkerheten går först, även om ivern att bemästra naturen gör att badargänget med större frenesi sågar, hackar, skottar och hoppar på de halvlösa isflaken.
Claes Isoz kämpar tappert med motorsågen för att stycka upp isen i mindre bitar.
Lawrence Hooey är en av de flitigaste badarna i gänget, det blir minst ett dopp varje dag, här med hunden Theo som ofta är med på stranden.
Det är ett slitsamt grupparbete när vaken ska öppnas då den fryst igen med tjock is.
Annika Klefsjö hjölper Estella Lu upp ur den djupa vaken.
Det har varit en kall natt och isen har byggts på rejält. Det tar sin tid att bryta upp isen i mindre flak som går att lyfta undan.
– Ibland kan vi skjuta iväg flaken under isen, mot strömmen. Men i dag var det extra besvärligt, säger Åsa Fredriksson, 45, som byter om till badkläder när det efter mer än en timmes hårt jobb finns en öppning i vaken. Nu ska hon och några badkompisar försöka få undan mer is.
Åsa Fredriksson kan inte simma men älskar att bada i isvak.
Åsa är en hängiven vinterbadare som gärna skulle ta ett dopp varje dag, om hon skulle hinna. Nu får det räcka att bada under helgerna.
– Det ironiska är att jag inte ens kan simma och för några år sedan badade jag varken på sommaren hemma eller på semestrarna vid medelhavet, skrattar Åsa och berättar att det var hennes träningskompisar från gymmet som kläckte idén om vinterbad.
"Isblocken är vassare än man tror", säger Estella, Åsa och Lisbeth när de kämpar i vaken.
– Det var under pandemin och att ses här blev viktigt socialt, att ses regelbundet utomhus var räddningen för oss. Att det är så vacker natur gör det extra fint. För mig är det här verkligen mindfulness och efter badet är man så lycklig. Tänk att jag klarade det!
När badkompisarna kommer till platsen brukar de göra upp en eld. Alla har med sig hackor och spadar och hjälps åt med att öppna vaken.
Åsa och Lisbeth värmer sig vid elden en stund.
– Jag har hört andra som badar här säga att det är så fantastiskt att vaken alltid är öppen, de tror att naturen och underströmmarna gör jobbet. De förstår inte vilket arbete som ligger bakom, säger Åsa och nickar mot gänget som enträget jobbar tillsammans.
Det finns isvakar på andra håll också, men Åsa och hennes vänner Lisbeth Löpare Johansson och Annika Klefsjö föredrar det naturnära läget vid Gäddviksströmmen.
Åsa Fredriksson får hjälp med att ta sig upp ur vaken.
– Spaden och ishackan finns alltid med i bilen. Jag har även köpt en stege eftersom det kan vara svårt att ta sig ner och upp ur vattnet när man är kort.
Åsa har laddat ner appen Viva där hon kan följa vattenstånd, vindstyrka och vattentemperatur i Strömören, men någon köldgräns för bad har hon inte.
Estella Lu och Åsa Fredriksson kämpar med isflak under Lisbeth Löpare Johanssons överinseende.
– Nej, vattentemperaturen är ju densamma och känslan efteråt är lika oslagbar i alla väder.