Totalt sju anonymiserade sorter finns på bordet, allt för att undvika eventuella förutfattade meningar. Petter smakar sig igenom och kommer så småningom fram till en favorit– och två som han ger bottenbetyg.
Hur tänker du?
– Den jag tycker vinner är en referensmust, det är så den ska smaka. Den har en krämig mousse, den smakar mycket julkryddor och har en bra syrlighet, och så ska kryddigheten komma fram utan att det känns för sött. Den som är sämst känns obalanserad och för söt, tillsammans med den ekfatslagrade som inte alls smakar som en must. De andra har härliga aromer och det skiljer inte jättemycket mellan dem, men det som avgör tycker jag är att det smakar mycket och har en härlig syrlighet so gör att man gärna tar ett glas till.
Ser du vinnaren som ett bra dryckesalternativ till påskmaten?
– Det är väl med påskbordet som med julbordet att man ofta har mycket mat på bordet och då får det gärna vara något som är känns lite lättare och inte för sött. Några av de här påskmustarna skulle jag gärna ta, eller en god halvmörk öl skulle också passa.
Du prickade in din egen favorit?
– Ja, det blev så. Jag kan inte alls peka ut vilken must som kommer från vilken tillverkare, men det var nog tack vare den lilla syrligheten i den musten som jag uppskattar. Den enda must som egentligen stack ut är lightmusten med steviasötman som man kan känna blint. Annars är det oerhört svårt att sätta märket. Och när man provar är det viktigt att man kan vara fördomsfri när man provar så då är ett blindtest bra så blir man inte färgad av tidigare val.
Den ekfatslagrade föll dig inte alls i smaken, vad tänker du om den?
– Jag förstår tanken med att man vill göra något speciellt. Men i det här fallet sminkar man över det som jag tycker är gott i en must och lyfter fram lite mer ocharmiga smaker. Kanske hade den vunnit på att lagras i flaska ett år så att smakerna fått mogna lite, eller möjligen låta musten ligga på fat en kortare tid för nu har den alldeles för mycket träsmak.