Det är Hertsö teaterförening som ger flera föreställningar där sökandet efter pengar förenas med sökandet efter en soptunna, rimligen gröna tunnan, och det går sådär i båda fallen. Bankrånarna som letade pengar blev inte rika, tvärtom slutar bankbesöket som det brukar, att du är mer utan pengar när du går därifrån.
Hertsön är förstås centrum för skeendena, vare sig det gäller Luleå SK:s onyktra och inte särskilt stora supportergrupp eller beskrivningen av en äkta Hertsöbo.
Vilse är bara ordet, men självfallet har kabarén en tråd som visar vad som händer den stund då människor stannar upp och kan förenas.
– Tillsammans kan vi göra världen bättre, reflekterar regissören Ulla Lyttkens.
Mångfaldens Hertsön
På scenen förenas romer med ryska språket och med personer som av födsel och ohejdad vana pratar Lulemål.
– Vi ger en bild av glädje i mångfalden, förklarar Kristina Oja.
Hon är inte bara ordförande i teaterföreningen utan även den som på scen, och utanför, letar soptunnan.
Teaterföreningen har gjort det här förr, levererat föreställningar åt sina egna och för folk från andra omgivningar. Det har bland annat gällt musikteater och barnteater.
– Vi har ett rikt föreningsliv men har saknat kulturen, förklarar Kristina Oja ett av syftena med teaterföreningen.
Många av de som medverkar i kabarén Vilse har kopplingar till Hertsön. Det finns en glädje och gemenskap i gruppen, beskriver hon.
Det kan hacka emellanåt i föreställningen men här förmedlas också träffsäkra iakttagelser. Sådana fortsätter att levereras från scen de närmaste dagarna i Hertsöskolans aula.