Anita Pohjanen hade arbetat i cirka 40 år när hon gick i pension för fyra år sedan. I dag är hon en av alla forna anställda som stöttar upp bemanningen inom förskolan.
De senaste åren har hon vikarierat varje månad på gamla arbetsplatsen Charlottendals förskola.
– Ibland en vecka, ibland några dagar. Jag älskar det här, det är fortfarande lika roligt.
Hon tycker generellt att utvecklingen inom förskolan har varit positiv, sedan nya läroplanen antogs 1997.
– Ett lyft. Barnen är mer medvetna i dag och har egna lärplattor som fungerar bra.
Samtidigt har barngrupperna blivit större, med nuvarande 17 barn per tre medarbetare.
– Jag hade önskat att det var mindre grupper för de små. Man räcker inte alltid till som det är nu.
Hur ska fler lockas till förskolläraryrket?
– Jag fattar inte varför inte fler söker sig till utbildningarna – det finns inget bättre jobb. Men det är ett kvinnodominerat yrke, så lönerna kanske inte räcker till.
Hur länge till ska du vikariera?
– Till sommaren fyller jag 70 år, jag orkar säkert några år till. Viktigt att vara med kollegorna, hela sociala sammanhanget, säger Anita Pohjanen.
Kollegan Maria Ekström, 47 år, förskollärare på Charlottendals, är tacksam över att Anita återkommer regelbundet, precis som andra pensionärer.
– De är guld värda, vet hur det fungerar i verksamheten, är trygga och fina förebilder för barnen, med alla historier från förr. Superkollegor, säger hon.