Det är den åttonde oktober 1995 och Iréne Larsson är på väg hem från en konferens. Hon släpade på en väska som hon tyckte var väldigt tung. När hon kom hem var hon så trött att hon inte orkade äta. Mitt i natten vaknade hon och hade ont i armen, men hon bara vände på sig i tron om att hon legat på fel sätt. Hon tog sig till sjukhuset morgonen efter – men inte förrän hon tvättat sitt hår. När hon kom till akuten rasade hon ihop. Iréne Larsson hade drabbats av en hjärtinfarkt.
– Jag vägrade att inse att jag var sjuk. Aldrig, tänkte jag, säger Iréne Larsson som är sekreterare i föreningen HjärtLung i Luleå.
Två år senare fick hon en stroke. Då kom vändpunkten och hon började acceptera hjärt- och kärlsjukdomen.
– Det gäller att hålla hela sinnet ovanför tröskeln, säger hon.
Enligt en ny studie från Luleå tekniska universitet går det kortare tid mellan första och andra hjärtinfarkten för kvinnor än för män. Iréne Larsson har träffat många drabbade genom åren och har sin teori om varför det är så.
– Vi kvinnor gillar inte att klaga, vi förmildrar, och vi har ju så mycket saker som är ogjorda. Vi tror inte att vi har tid att vara sjuka. Jag kunde till exempel inte fara till sjukhuset förrän jag tvättat håret. Karlar är mer rakt på sak.
Hon tror inte att vården gör skillnad på män och kvinnor, men att kvinnor i högre utsträckning inte säger ifrån och berättar om smärtan.
– Då krävs det en bra läkare som genomskådar en, min läkare genomskådade mig.