Monica Forsberg, 62 år, Luleå
Karin Klockare, 60 år, Luleå
Vi har alltid varit bästisar. Vi kommer att vara det hela vårt liv. Våra föräldrar umgicks och våra barn är goda vänner, så det är tredje generationen. Och nu kanske våra barnbarn också blir bästa vänner.
Det började med att vi växte upp som grannar i Gammelstad, nära Grönlunds orgelfabrik. Monicas mamma och Karins pappa arbetade på samma ställe, på Tvättcentralen.
Monica var dagbarn i Karins familj. Men när det var dags att börja skolan blev det först Sunderbyn för Monica, innan familjen flyttade till Umeå. Där blev hon kvar hela skoltiden.
Vi bodde på olika orter och gick i olika skolor. Men vi hade sommarloven tillsammans, eftersom Monicas familj åkte till stugan i Norramark, nära Gammelstad. I tonåren blev det brevväxling. När Monica gick ut nian flyttade hon tillbaka till Luleå och återigen bodde vi inte långt ifrån varandra.
Vi fick barn, Karins yngsta är lika gammal som Monicas äldsta. Hela livet har vi delat både det roliga och det svåra. Vi skulle inte klara oss utan varandra.
Det går inte en vecka utan att vi pratar med varandra. Vi promenerar mycket och pratar. Om någon av oss blir sur så tar vi upp det på en gång så att vi får reda ut det direkt.
Och så reser vi mycket tillsammans, bara vi två. Det värdesätter vi lite extra. Vi har varit till Krakow, Zadar, London, Valencia, Berlin, bland annat. Det har blivit resor med våra familjer också. Förra gången var vi till Teneriffa och nu ska vi till Mallorca i augusti. Det blir många minnen.
Vi har en gemensam historia som man ska var extra rädd om. Det har nog bidragit att vi har känt varandra sedan vi var små. Vänskap som vårdas under livets gång ger förutsättning för livslång vänskap i generationer.