Vi går på husesyn i stiftets hus

Jovisst finns här ett spöke, berättar stiftsinformatör Maria Lundström Pedersen. ? En kvinna som arbetade här förut och dessutom arbetade på en del ?udda? tider hade sett det. Maria Lundström Pedersen vet dock inte så mycket om det här spöket, inte om det är en man eller en kvinna. Men det är inget farligt spöke som går omkring och skrämmer de anställda i Stiftets hus. Över huvud taget andas arbetsmiljön i huset mycket ro och harmoni. När den kraftiga porten slår igen mot trafiken på Stationsgatan, träder lugnet in. Besökarna saktar in på stegen och blir eftertänksamma. ? Det är fantastiskt att få jobba i en sådan här miljö, tycker Maria Lundström Pedersen. ? Det är smakfullt inrett, men enkelt. Byggdes efter stadsbranden Hem-inredning i all ära, men vi tillbringar en stor del av vår vakna tillvaro på arbetet. Där behövs också miljöer att trivas i, färger som fungerar tillsammans, detaljer att vila ögonen på. Dessutom ska arbetsplatsen fungera som en ?produktionsenhet?, där ska arbete utföras. Ibland fungerar det, ibland inte. De 40-talet anställda i Stiftets hus har i alla fall yttre förutsättningar för ett bra resultat. Det gamla huset, det byggdes ganska snart efter stadsbranden på 1890-talet, är ombyggt och renoverat. Hela kalaset kostade omkring 50 miljoner kronor. ? Då ingår också nybygget av huset här bakom, berättar stiftets direktor Åke Nordlundh. Han har sitt arbetsrum i ett av de sju hörnrummen i huset. I den andra änden av byggnaden sitter biskopen i motsvarande rum på andra gaveln. De sju hörnrummen nämner Maria Lundström Pedersen som de allra finaste i huset. ? Jag sitter i och för sig så bra som jag sitter, tycker hon. ? Men hörnrummen är fina. ? I något av dem ska det dock vara ganska dragit om fötterna. Stilfull blandning Alla stiftets biskopar till och med Gunnar Weman har bott i huset, i representationsvåningen. Men biskopsparet Weman tyckte att den stora representationsvåningen var för stor för två personer. Stiftskansliet fanns då i Kyrkans hus och var trångbott. För att göra en lång historia något kortare, så inleddes bygget av det nya huset bakom Stiftets hus 1990. Efter två år, 1992, stod hela komplexet inflyttningsklart. Biskopen hade fått en något lätthanterligare bostad i det nybyggda huset och stiftet hade fått fina funktionella lokaler för sin verksamhet. ? Huset har en karaktär av trivsamhet, tycker Åke Nordlundh. Besökaren slås bland annat av blandningen av gammalt och nytt. I salongen och matsalen på andra våningen, som används vid större sammankomster, finns nyare italienska möbler, men där står bland annat också en sekretär som sätter fantasin igång på varje pojke som letat lönnfack i mormors möbler. I matsalen står matservisen med biskopens vapen i eleganta skåp utefter långväggen. På vinden, som en gång var en skräpvind, finns moderna kontorslokaler med datoranknytningar och kopieringsapparater ? men också ett skåp för postsortering som skulle intresserad den mest uttråkade antikhandlare. Kapell i källaren I hallen utanför salongen och matsalen på andra våningen hänger en lampa som förut haft sin plats i självaste domkyrkan. ? Den ska visst vara en gåva från någon till domkyrkan, säger Åke Nordlundh. ? Den fanns här när jag kom som präst 1974. I den öppna spisen brinner ofta en brasa. I andaktsrummet, Kristi uppståndelses kapell, långt nere i källaren, ligger mattan som fanns i entrehallen förut. ? Nött och sliten, men den passar utmärkt, säger Maria Lundström Pedersen. Kapellet, som används dagligen, verkar ryskinspirerat med en ikon på väggen. Även i övrigt finns tecken på stiftets internationella kontakter i huset. Bakom receptionisten Gun Callgren finns en afrikansk bonad med afrikanska djur som motiv. Samlingspunkten som på så många andra arbetsplatser, är fikarummet. Nu är inte fikarummet vilket rum som helst i Stiftets hus, utan den återbyggda glasverandan på husets södra fasad. Den togs bort någon gång på 30-talet och ersattes med en trappa i betong, men byggdes igen i samband med ombyggnaden. ? En knutpunkt, säger Maria Lundström Pedersen. ? Här dricker vi kaffe två gånger per dag. Sovrum innanför verandan För förmiddagskaffet står husfrun Viveka Nordlund, som håller till i köket innanför glasverandan. Just här låg ett av sovrummen, när den andra våningen var bostad för biskopen. Köket är helt modernt med en köksö i mitten. Just denna dag ser vi inget av de vanliga lapparna med uppmaningar och maningar som brukar finns i kök på arbetsplatser, exempelvis ?Kopparna är på drift?. Men Viveka Nordlund intygar att det händer att sådana lappar måste användas. På tredje våningen, det som förut var skräpvindan, hänger Eva Hagströms, Siknäs, väv Snöänglar hinner ingen göra längre?. Här är det litet trängre, utrymmet hållas samman av bjälkar och takstolar som fått vara kvar i rummet. Besökaren slås av att så gott som alla som jobbar här, har vänt sina skrivbord in mot glasväggen mot korridorerna. ? Det är klart att jag vill sitta och titta ut i korridoren för att se vad som händer, säger Anita Nyström som nyligen flyttat in i sitt rum på norra sidan av huset. Att hon därmed vänder ryggen till domkyrkan, är inget som ska tas annat än praktiskt. Intresset för korridoren delar hon med stiftsadjunkt Lennart Lindquist, som också prövat på olika alternativ för placering av skrivbordet. ? När det stod så att jag hade ryggen mot väggen, så kändes det som om skrivbordet blev en bastion, en barriär mot de andra, tycker han. Nu skulle möjligen en arbetsmiljökonsulent invända mot att han får ljuset från fönsternischen in i sin datorskärm, men han har ?full koll? på livet utanför arbetsrumsdörren. Visas för besökare Från överst till underst. I de nedre våningarna i det nybyggda huset i komplexet, det som ligger mot Sandviksgatan, finns också lokaler för stiftets anställda. Utefter gången till det nya huset finns tre stora samlingslokaler, som trots att de kan slås samman, tyvärr visade sig vara alltför små för syftet att samla stiftsfullmäktige här. Nu nyttjas de till allehanda sammanträden. På väggarna hänger konst som, när alla väggar öppnas och dras undan, fungerar som en helhet. Stiftets hus visas för hugade besökare. ? Många vet inte att de kan komma hit och titta, berättar Maria Lundström Pedersen. ? Senast i december hade jag en visning för STF-medlemmar. Om någon vantrivs på jobbet i Stiftets hus, så beror det i alla fall inte på den yttre miljön.

Vi går på husesyn i stiftets hus

Alla arbetsplatser borde ha sitt husspöke. I alla fall borde alla arbetsplatser i hus äldre än hundra år ha ett husspöke. Stiftets hus i Luleå uppfyller det kravet.

Alla arbetsplatser borde ha sitt husspöke. I alla fall borde alla arbetsplatser i hus äldre än hundra år ha ett husspöke.
Stiftets hus i Luleå uppfyller det kravet.