"Vi fick precis det vi ville"

Det har gått lite drygt 20 år sedan de första tankarna om att nytt sjukhus i Luleå-Bodenområdet började diskuteras. Karl-Gunnar Holmqvist var landstingsråd och ordförande i landstingsstyrelsen under den här tiden. Det var också han som kom med förslaget att ändra strukturen på sjukvården i Luleå och Boden. Och lyckades driva igenom planerna. Allt började när det kom uppgifter om att kostnaden för vård utanför länet ökade alltmer. Holmqvist ville veta orsaken till denna utveckling. Då fick han veta att många läkare ifrågasatte centrallasarettet i Boden och kompetensen hos läkare som arbetade där. - Läkarna sade att de remitterade patienter till Umeå eftersom det inte var någon idé att skicka dem till Boden. De motiverade det med att centrallasarettets läkare inte kunde mer än läkare ute i länet. Enskilda läkare tog också kontakt med Holmqvist och argumenterade för att sjukhusen i Luleå och Boden skulle ersättas med något nytt för att höja kompetensen bland läkare. De här samtalen väckte Holmqvists intresse för frågan. Han säger att han insåg att läkarna hade rätt. Frågan var bara vad som behövde göras. Höjd kompetens
En sak var han klar över: verksamheterna i Luleå och Boden borde samordnas på något sätt. Om det skedde skulle resurserna koncentreras, läkarna få träffa fler patienter. Därmed skulle läkarnas kompetens öka. Det var de tankar som K-G Holmqvist hade vid den här tiden. Han talar om flera fakta som talade för en förändring av sjukhusstrukturen. Det gällde bland annat en utredning som visade att invånarna i Luleå och Boden förbrukade mer sjukvård per person än invånarna i övriga länet. Förklaringen var att utbudet var för stort i förhållande till behovet. Samtidigt som dessa frågor blev aktuella kom ekonomiska kriser påspädda av minskade statsbidrag. Allt detta försämrade landstingets ekonomi. För Holmqvist bevisade det att något måste göras för att minska kostnaderna innan krisen blev för allvarlig och skulle tvinga landstinget ta till panikåtgärder. Vikitga beslut
För att klara allt detta skulle det krävas stora förändringar av sjukvården i Luleå och Boden. - Jag var medveten om vilka tankar allt detta skulle ge upphov till. Och jag förstod att det skulle kunna skada partiet för lång tid framåt. Frågan var om det skulle hindra oss från att fatta viktiga strategiska beslut. Han presenterade sina tankar vid ett möte med socialdemokrater i början av 1989. Holmqvist säger att han fick stöd för sina tankar även om det fanns de som protesterade - inte minst bodensare. Det var inte något som överraskade honom. - I en sådan här fråga kan man aldrig nå fullständig enighet, det var jag helt införstådd med. Något måste göras
Efter klartecken från partiet var frågan hur landstingsledningen skulle agera. En sak var klar: något måste göras med de båda sjukhusen. Frågan var om det skulle lösas genom att behålla de båda sjukhusen och stärka något av dem. Eller att bygga nytt. Holmqvist säger att han hade strategin klar men inte avslöjade allt för sina partikamrater eller för allmänheten. - Planerna hade havererat om alla fakta hade presenterats på en gång. Vad var då bäst för länet när det gällde strukturen på sjukvården? En utredning tillsattes för att ge svar på frågan. Utredarna konstaterade att om- och tillbyggnad i Boden var bäst både ur ekonomisk och sjukvårdspolitisk synpunkt. Men utredningen underkändes av landstingsledningen. - Motivet att ombyggnad var bäst var att det skulle gå att stoppa den om kostnaderna blev för stora. Jag blev mycket upprörd över den slutsatsen - inte kan man väl avbryta en ombyggnad som nått långt? Nybygge var bäst
Den kompletterande utredningen kom fram till att ett nybygge var bäst. Våren 1993 hade frågan om länssjukhuset nått så långt att frågan skulle debatteras vid den socialdemokratiska distriktskongressen i Kalix. Ställningarna inför mötet var mycket låsta. Anhängare till Boden å ena sidan och anhängare till lokalisering till Storporsön på den andra. När mötet inleddes kom distriktsstyrelsen med ytterligare ett förslag till lokalisering: Sunderbyn. Sundströms förslag
- Det var Anders Sundström
( den dåvarande distriktsordföranden i s-distriktet) som kom med detta kompromissförslag. Jag tyckte det var OK. Efter flera timmars debatt röstade kongressen till slut för Sunderbyn. Beslutet var avgörande för frågan eftersom socialdemokraterna hade egen majoritet i landstingsfullmäktige. Några månader senare beslutade också landstingsfullmäktige att ett nytt sjukhus skulle byggas i Sunderbyn Men året därpå hände något ovanligt i valet: ett nytt parti, Norrbottens sjukvårdsparti, lyckades få var fjärde röst i landstingsvalet. Partiet krävde att en folkomröstning skulle äga rum. Dessutom krävde partiet att beslutet om Sunderbyn skulle omprövas. Avslog kravet
K-G Holmqvist ler när vi kommer in på kravet på folkomröstning. Han säger att de som krävde det inte riktigt förstod hur omöjligt kravet var när det fanns fyra alternativ att rösta om. Fullmäktige avslog också kravet. Efter några spännande turer vann landstingsledningens förslag. - Jag var aldrig orolig för omröstningen eftersom jag hade förankrat förslaget bland ledamöterna även utanför vårt parti, säger K-G Holmqvist. En viktig anledning till striden var lokaliseringen av det nya sjukhuset. För honom och för landstingsledningen i övrigt var en lokalisering i Luleå eller dess närhet något självklart. - Vi tänkte långsiktigt. Och där ingick framtida rekryteringar. En lokalisering till Boden hade inte varit bra, det är lättare att rekrytera kvalificerad personal till sjukhus som ligger i större städer. Holmqvist säger ocskå att Luleå som större stad behövde ett sjukhus i sin närhet. Nu har det gått tio år sedan sjukhuset invigdes. Holmqvist säger att utvecklingen gett honom och det socialdemokratiska partiet rätt. Utvecklingen inom sjukvården och landstingets ekonomi krävde ett nytt effektivt sjukhus. - Vi fick precis det vi ville - ett sjukhus som kan erbjuda hög medicinsk kvalitet och säkerhet. Läkarutbildningen är grädde på moset.

"Vi fick precis det vi ville"

Krav på högre medicinsk kvalitet och säkerhet. Och ekonomisk kris. Det fick dåvarande landstingsrådet K-G Holmqvist att planera ett nytt sjukhus i Luleå/Boden.