I år firar Rättighetscentrum Norrbotten femårsjubileum och här jobbar trion Aron Tideström, Stina Carlsson och Jan-Olov Madeleine Ågren. När vi ses i lokalen på Varvsgatan i centrala Luleå har gästerna precis lämnat kalaset men stämningen är fortfarande festlig.
– Det blev väldigt lyckat, vi har ätit god mat, föreläst och Aron har tillsammans med en trio bjudit på väldigt fin musikunderhållning, säger verksamhetsutvecklaren Jan-Olov Madeleine Ågren.
– Det var kul att så många av gästerna ville vara med på föreläsningen också, säger Stina Carlsson och slår sig ned i den svarta fåtöljen.
Gästerna var samarbetspartners som de bjudit in för att fira att Rättighetscentrum funnits i fem år med studieförbundet Sensus som huvudman. I totalt tolv år har Norrbotten haft en antidiskrimineringsbyrå som tidigare drevs av Röda korset. Då drev Jan-Olov Madeleine Ågren frågan själv under en kort period, i dag är de tre som arbetar för ett Norrbotten fritt från diskriminering. Alla tre har olika bakgrunder, men en sak har de gemensamt – de brinner för mänskliga rättigheter.
Stina Carlsson har arbetat på Rättighetscentrum Norrbotten sedan fyra månader tillbaka som verksamhetsutvecklare, jurist och utbildare. I totalt 15 år har hon arbetat internationellt med mänskliga rättigheter, i Indonesien och Sri Lanka bland annat. För två år sedan bestämde hon sig för att flytta tillbaka till Norrbotten.
– Jag kände att jag ville arbeta med mänskliga rättigheter på lokal nivå. Det är en väldigt viktig och intressant fråga, säger hon.
För Jan-Olov Madeleine Ågren började engagemanget för diskrimineringsfrågor utifrån upplevelser som hen själv varit med om som transperson.
– Folk bemöter det väldigt olika. Det finns mycket kvar att göra på området diskriminering.
Aron Tideström har arbetat länge med olika projekt på Sensus och inom Svenska kyrkan. På Rättighetscentrum är han administratör och verksamhetsutvecklare.
– Man får lära sig så mycket om samhället i det här arbetet, vi möter så många olika människor i olika situationer. Folk delar med sig otroligt mycket till oss, det känns stort att man får det förtroendet, säger han.
På väggarna hänger färgglada planscher med budskapen lyssna och reflektera, det hade kunna vara en beskrivning av deras arbete på Rättighetscentrum. Hit vänder sig människor som upplever sig diskriminerade. Kostnadsfritt kan de få rådgivning och exempelvis hjälp att göra en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen. I år har Rättighetscentrum Norrbotten hittills fått in 33 ärenden och under dessa fem år har de mött över 200 personer.
– Det kan tyckas lite, men det är faktiskt väldigt många personer, säger Jan-Olov Madeleine Ågren.
– Mörkertalet är stort, de allra flesta fall av diskriminering anmäls tyvärr inte och det är sällan som en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen går vidare, säger Stina Carlsson.
Vanligaste diskrimineringsgrunderna när det gäller dem som söker stöd och rådgivning hos dem är etnicitet och funktionsnedsättning. De flesta anmälningar i Norrbotten är mot offentliga verksamheter.
– Det är väldigt tråkigt, för myndighetskontakter och skola är viktiga funktioner i en människas liv. Det är svårt för om man upplever sig diskriminerad i en butik kan man alltid byta men man kan inte riktigt byta kommun på samma sätt, säger Jan-Olov Madeleine Ågren.
Människorna de möter i sitt arbete har i många fall varit med om gripande händelser.
– Ofta är det inte bara en enskild händelse där de upplever sig diskriminerande, vi får ofta höra hela livshistorier där mycket varit skit. Det känns bra om man lyckas få en person att känna att livet inte är lika mörkt som innan, säger Jan-Olov Madeleine Ågren.
Jag frågar om det inte är svårt att inte ta med sig jobbet hem.
– Även om det ofta är många händelser som berör så är det inte svårt att lägga det åt sidan, det finns en anledning att vi lyssnar. Vi som jobbar här har tystnadslöfte, säger Stina Carlsson.
– Jag kan bära med mig berättelser och utsatthet och undra hur det gått för personen långt efteråt, säger Jan-Olov Madeleine Ågren.
Hen berättar om ett särskilt fall för flera år sedan som lämnade avtryck.
– Det var en man som ville prata med mig. Han var arbetssökande och hade sökt ett jobb som han verkligen ville ha, men han var säker på att han inte skulle få det, för han hade fått för sig att han kom från fel land. Jag frågade honom hur han kunde vara säker på det och försökte uppmuntra honom att söka jobbet i alla fall. En kort tid därpå mötte jag honom på stan, han kom fram och var jätteglad och berättade att han hade fått jobbet. Ibland kan folk behöva peppas och få en knuff i rätt riktning.
En stor del av verksamheten är deras offentliga arrangemang och utbildningsverksamhet med 200 insatser ute i arbetslivet, utbildningssektorn och föreningslivet, men framtiden är oviss för Rättighetscentrum Norrbotten. Verksamheten finansieras av statliga bidrag som ges årsvis.
– Allra helst skulle vi vilja stänga ner verksamheten, att diskriminering inte förekom, men tyvärr är det ju inte så, säger Stina Carlsson.
– Vi är beroende av bidragen, valet den nionde september är en brytpunkt som gör att sådant kan ändras. Vi har ingen aning om hur framtiden ser ut för oss, säger Jan-Olov Madeleine Ågren.
Sedan 2007 har de hållit i konferensen Mångfald? ja, tack! I år är temat just demokrati.
– Det kommer bli tänkvärt, spännande och skrämmande. Det kommer handla om hur demokratin fungerar och vilka hot den utsätts för, säger Jan-Olov Madeleine Ågren.