Veterantåg för järnvägsfetischism

Man måste nog vara en järnvägsfetischist för att uppskatta tåget som körde genom Luleå i går. Jag är inte det.När nyhetschefen sa att Kalmar veterantåg skulle passera Luleå räckte jag upp handen. Jag föreställde mig ett bolmande ånglok som annonseras av en tjutande tågvissla. Och korta vagnar med en liten utomhusveranda i varje ända.Jag föreställde mig inte det här. Jag höll faktiskt på att missa tåget, trots att det stod framför mina ögon.- Där är det, pekade Sune Råberg, som åkt med från Kalmar.- Det där?- Ja, just det där!Jag kände mig lurad. Kanske har sett för mycket filmer om krigs-
inkallade soldater som vinkar av sina flickvänner under andra världs-
kriget. Kanske det, men det här ser faktiskt ut som vilket SJ-tåg som helst.Lapptäcke
Men när jag väl kommer ombord upptäcker jag att det här tåget faktiskt är annorlunda. Kalmar veterantåg är som ett lapptäcke. Vagnarna är helt olika sinsemellan.Ingen vagn är lika gammal som mina soldater, men det finns en riktigt tjusig vagn från 1950-talet. En förstaklassare.- Titta, alla detaljer är i trä, säger Sune och ögonen tindrar. Det är sant. Det luktar fernissa. Kanske till och med feta cigarrer. Eller så är cigarrerna en del av min allmänna tågfantasi, den som redan spelat mig en spratt.Vagnen efter är däremot en trist 1960-talare. Andra klass. Sådana som jag åkt hela min uppväxt mellan Uppsala och Stockholm. Skönt att de hamnade på museum.Var kommer vagnarna ifrån?- Några har vi köpt, andra har vi fått låna av Svenska järnvägsmuseet i Gävle, säger Sune Råberg.Gemensamt för alla vagnar är att de tillverkades i den numera nerlagda Kalmar verkstad.Tågvagnarna är totalrenoverade och i perfekt skick.Tio vagnar, plus lok. Det finns sovplats för 120 personer. Tåget har en klubbvagn med öl- och vinrättigheter och en restaurangvagn för 40 gäster.- Eftersom vi är 90 passagerare på den här resan turas vi om att äta, säger Sune Råberg.Bekvämligheterna är nödvändiga eftersom föreningen varje år gör flera långa resor för sina medlemmar och andra tågentusiaster.Det här är faktiskt den längsta trippen av alla. Resan började i Kalmar i måndags och ikväll kommer tåget fram till Narvik. Där slutar rälsen.- Men vi fortsätter med buss till Lofoten, säger föreningens ord-förande Birgit Karlsson som rest genom Norrbotten fler gånger än hon kan minnas.- Älskar att resa genom norra Sverige. Landskapet och ljuset är fantastiskt, säger Birgit Karlsson.I februari får tåget också ta lite norrbottnisk luft.Då åker veteranerna till Jokkmokks marknad.- Resandet är motorn i föreningen och det är det som ger oss pengarna att hålla vagnarna i skick, berättar Birgit Karlsson, en av eldsjälarna som lägger ner mycket av sin fritid på att bevara vagnarna. Utan att ta emot en enda krona.Till och med lokföraren jobbar ideellt.- Jag har använt några av mina semesterdagar för att skjutsa upp föreningsfolket. Det är klart man måste vara redo att hjälpa till föreningen, säger lokföraren Per Olov Brännlund som faktiskt inte själv är medlem.Som sagt, det handlar om tågentusiaster som vill bevara tågen inte bara i minnet, utan också på spåret.