Ann-Charlotte Hannedahls son har veckopendlat till andra orter hela sin skolgång eftersom Luleå kommun saknar teckenspråkig skola och dagverksamhet.
Sedan studenten i mitten av juni, sitter han hemma hos familjen i Luleå, utan den sociala kontakt han är van vid och med en oviss framtid framför sig. Detta sedan socialförvaltningen i Luleå kommun beslutat att inte fortsätta köpa tjänsten.
Hur ska ni kunna bemöta ett behov av teckenspråkig miljö om den inte finns?
– Socialförvaltningen arbetar på olika sätt för att tillgodose behov, säger Anna Saxin, verksamhetschef vid socialförvaltningen i Luleå.
Har du några exempel på hur man arbetar?
– Generellt så arbetar socialförvaltningen med kompetensutveckling, rekrytering och med förbättringsarbete för att utveckla nya arbetssätt med syfte att tillgodose behov.
Om inte kommunen kan erbjuda teckenspråkig dagverksamhet, varför neka tjänsten på annan ort?
– Jag kan inte kommentera bedömningar i enskilda frågor men generellt har dagverksamheten olika former av sysselsättning och aktiviteter med olika innehåll, utifrån olika behov.
I språklagen står att "det allmänna, däribland kommuner, har ett särskilt ansvar att skydda och främja teckenspråket samt göra det möjligt att lära sig, utveckla och använda teckenspråk".
Språklagen är en skyldighetslag. Hur tänker du kring det?
– Språklagen är en viktig lagstiftning att beakta.
Vad har den enskilde, som inte får hjälp i hemkommunen, för alternativ?
– Generellt så kan socialförvaltningens beslut överklagas.