För många innebär julen en upprepning av gamla traditioner. På Norrbottens-Kuriren brukar vi av gammal hävd bjuda på en julaftonstidning med en välbekant karaktär i huvudrollen.
Bakom det gråa skägget döljer sig en person med hjärtat på rätta stället. För honom gäller inte julens budskap om gemenskap och omtanke till medmänniskor bara under julaftonen.
Årets tomte har trots pensionering från läraryrket valt att engagera sig för de ensamkommande i Luleå.
– Jag blev tillfrågad häromåret. Det var ett självklart val. Varje tisdag hjälper jag till med läxläsningen i matematik och fysik. Det är bara roligt att få träffa så fina människor. Pojkarna är otroligt artiga.
Precis som läxläsningen arbetar Norrbottens-Kurirens tomte utan lön. Håret har blivit lite vitare, men åren har farit varsamt fram med mannen som tog Luleå Hockey till eliten.
Det har gått 34 år sedan den minnesvärda dagen. Datumet, den fjärde mars 1984, är närmast heligt för hockeysupportrar.
Vad minns du från kvalet mot Hammarby?
– Jag minns allt. Hemma i Måttsund har jag 37 pärmar med pressklipp från min aktiva karriär och från åren som tränare. Det händer att jag bläddrar bland artiklarna, berättar Freddy Lindfors, 75 år.
Han är en av Luleå Hockeys mest framgångsrika tränare genom tiderna. Med Freddy i båset fick supportrarna för första gången uppleva elitserien, slutspelshockey och den första SM-finalen.
– Jag fick inte vara med om att vinna guld, men är ändå tacksam för allt vad jag fått uppleva. Jag glömmer aldrig när vi kom hem från bortamatcherna i kvalet till elitserien och kunde vi mötas av långa köer utanför ishallen där folk hade köat hela natten för biljetter till nästa match. Det var ett otroligt tryck.
Historien tog sin början på utomhusrinkar i hockeymetropolen Kiruna. Som målvakt lyckades Freddy Lindfors kvala in till landets högsta serie två gånger.
Den första som reservmålvakt i Tegs SK, men allra roligast var säsongen 1973/74.
– Kiruna har alltid fostrat duktiga juniorer som värvades av landets bästa lag, men den här gången hade vi under ett par år sluppit att förlora våra bästa spelare. Vi hade ett riktigt bra lag med bland annat Janne Aspvik, Jan-Erik Dantoft och Kalle Svensson. Själv var jag 30 år och gjorde min bästa säsong.
Sejouren i den norra allsvenskan blev kortvarig. Föreningen var inte mogen att etablera sig i eliten.
Det skulle dröja tio år innan Norrbotten fick fram ett lag som klarade steget upp till högsta serien.
– Jag fick en tuff start som tränare i Luleå Hockey. Det fanns en misstänksamhet som jag upplevde berodde på att jag kom från en konkurrent. Jag hade lärt mig många saker som assisterande tränare till Kirunas första ryske tränare Alexander Kasjajev. Jag förändrade Luleås spelstil. Det tog ett par månader innan det började fungera. Under den tiden blev jag hårt kritiserad i Kuriren.
Under sin nya ledning växte laget i spelstyrka. Säsongen 1982/83 var Luleå Hockey ett ynka mål från att nå elitserien.
Besvikelsen var stor i staden, men tränaren tyckte i hemlighet att motgången var bra.
– Vi fick ett år till med hård träning. När vi lyckades ta steget upp var vi redo och då talar jag inte bara om spelarna utan hela föreningen inklusive styrelsen.
Med hjälp av skådespelaren Nettan Öhrvall startar förvandlingen. Mörkret har fallit, när Freddy Lindfors får låna scenkläder från årets julkalender i stadsparken.
Iklädd vadmalsbyxor, en julröd filtrock och grå filtluddor är han redo för sitt uppdrag. En lösmage skänker den rätta rondören.
– Jag har inte varit tomte sedan åren i Luleå Hockey. Jag var det en gång på stan, när inte ens spelarna kände mig, säger Freddy Lindfors.
Nu ska han dela ut en första julklapp till en noga utvald person. Det är anledningen till att han smyger omkring bland villorna på Bergnäset.
Om det beror på lösmagen ska vi låta vara osagt, men tomtefar undviker skorstenen och annonserar i stället sin ankomst via ringklockan. Dörren är olåst. Väl medveten om att tomten alltid är välkommen, tar Freddy Lindfors tag i dörrhandtaget.
– Hallå, här kommer en gammal, gammal tomte!
Förvåningen i huset är stor, vilket inte är att undra över. Ingen förväntar sig ett tomtebesök flera dagar innan julafton, men den pensionerade gymnastikdirektören Sture Söderholm tycker sig känna igen ögonen som i princip är det enda som inte maskerats på Lule stassteater.
– Jag vill ge dig den här julklappen för att du skötte sommarträningen under alla mina år i Luleå Hockey. Man kan säga att du gjorde jobbet och jag tog åt mig äran, säger tomten.
Svaret låter inte vänta på sig.
– Ja, det var smart av dig. Det där räknade du ut fint, men så är du en gammal mattelärare också.
De två vännerna försjunker i ett samtal om gamla tider. Om att Sture Söderholm var en föregångare inom sitt gebit och om en tid när hockeyspelare gjorde sina sit-ups och armhävningar i omklädningsrummet.
Luleås forne fystränare är både rörd och medtagen. Han har nyss avslutat sin egen rehabiliteringsträning i kampen för att ta sig tillbaka efter smärtsamma ryggbesvär.
– Det är tur att du kommer nu. För bara två månader sedan tog jag mig inte upp ur sängen.
Dagarna innan jul är alltid en stressig tid. Även tomtar har mycket att stå i, som till exempel bestyr inför avresan till stugan i Vivungi utanför Kiruna.
Vad är julen för dig?
– Det är familjens högtid. Vartannat år brukar vi tillbringa julen i stugan, men i år blir det i Luleå med barn och barnbarn. För mig är sillen helgens höjdpunkt. Om jag ska vara ärlig brukar jag aldrig hinna fram till julskinkan.
Efter välförrättat värv skiljs vi åt med en julhälsning. Det kan vara en gissning, men Norrbottens-Kurirens tomte önskar sig troligen hårda paket, helst något guldglimmande. Men det kanske får anstå framåt våren....