Konserten inleddes med Euskefeurats och Ronny Erikssons Aotom taotom. Visan handlar om gamla Sara som sitter och minns sitt liv medan hon väver.
Inspirerad av just den sången och av en predikan som hon hade hört före detta kyrkoherden Ulla-Lena Bäckman hålla, fick Mona Nykänen, kantor i Bergnäskyrkan, idén till upplägget. Hon funderade vidare tillsammans med den vävintresserade församlingsmedlemmen Rigmor Westman.
Tog med sig tyg
Alla kördeltagare fick ta med sig en tygbit till körövningen. Sedan ställdes en vävstol in i körrummet tiden fram till konserten och under några veckor vävde Rigmor Westman en trasmatta av tygbitarna. Vid själva konserten i lördags avslutade hon arbetet och mattan blev färdig. Sångerna fick symbolisera de olika färgerna och nyanserna i trasmattan och allting sammantaget gestaltade de olika delarna av en människas liv - sorg, förtvivlan, glädje och tacksamhet.
Prästen Ulla-Lena Bäckman, som tillfälligt återvänt till Luleå, talade mellan sångerna om hur livet kan skifta, precis som färgerna i en trasmatta. Hon tycker att det är en utmärkt bild att predika utifrån.
- Det finns oerhört mycket i vardagen och i det som sitter i händerna som vi har gemensam erfarenhet av och som slår an en ton av igenkännande. Titta på hur Jesus pratade - han använde nästan enbart bilder ur vardagslivet.
Varpen ser hon som en tråd mellan människan och Gud. Tygremsorna i olika färger är innehållet i livet.
Ibland är tygremsorna svarta och vem bestämmer hur länge de ska vara det? funderade hon.
- Men så plötsligt känns det bättre igen, det kommer in ljusa färger. Ingen kan tala om för mig när jag ska växla färg. Det kan bara jag och min livsväv.
Bergnäskyrkan var fullsatt under konserten som hade föregåtts av en marknad. Pengarna som kyrkan fick in från marknad och kollekt går till Svenska kyrkans arbete med att bekämpa svält och hunger i världen.