Videon är inte längre tillgänglig
– Vi har tappat oerhört mycket resurser om man tittar 20–30 år tillbaka, det är en drastisk nedskärning. När det skulle över till kommunerna blev det inte så bra som man hade trott. Överlappningen är fortfarande jättesvår. Patienter ramlar mellan stolarna, helt klart, säger Ranebratt Olovsson.
Hon syftar på psykiatrireformen 1995 då kommunerna fick ansvar för boende, stöd och sysselsättning. Vilket följdes av drastiska nedskärningar i den psykiatriska slutenvården.
Men utan tillräcklig beredskap i öppenvården.
Psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren på Sveriges kommuner och landsting, ger en bakgrund:
– I början av 1990-talet började man skapa mer närpsykiatri. Tanken var att bygga öppenvård för dem som kom ut från institutionerna. Men det blev även en tillströmning av nya patientgrupper. Vi byggde ut hela psykiatrin med de svårast sjukas pengar, de fick så att säga dela med sig, säger hon.
Ing-Marie Wieselgren menar att det har funnits en aningen naiv föreställning.
– Jag tror att det fanns en tro att bara man kom ut i samhället så skulle man bli frisk, säger hon.
När inte skyddsnätet av socialt stöd och öppenvård håller måttet, kvarstår ett stort behov av sjukhusvård. Vilket leder till överbeläggningar i slutenvården.
– Den här gruppen är jämt lågprioriterad. Ofta när man diskuterar saker och ting, tycker jag att vi är bortglömda.
– Vi har inte fått någon höjning av psykiatrimedlen sedan jag började för tio år sedan, mer än uppräkning av lönerna, säger Ranebratt Olovsson.
Norrbottens läns landsting lägger en mindre andel av sjukvårdsbudgeten på psykiatrin, än exempelvis grannen Västerbotten.
– Jämför vi oss med övriga Sverige så har psykiatrin mycket mindre budget, säger Inga-Lill Modig, verksamhetschef Malmfältens psykiatri.
Per-Axel Karlsson, verksamhetschef på rättspsykiatrin i Öjebyn, är bekymrad. Han möter många unga människor med omfattande vårdbehov.
– Vi ser en förändring i panorama. Det är vanligare med både missbruk och psykisk sjukdom men också följefenomenen kriminalitet och dålig social miljö. Det sitter ihop och blir mer och mer. Vi ser det, alla ser det, ingen gör något. Det är ungdomar det handlar om, säger han.
Missade du de första delarna i artikelserien?
Del 1: "Jag vill inte dö mamma"