Videon är inte längre tillgänglig
Larmrapporter uppfattas ofta som överdrivna och som skrämselskott. Men för kyrkstugorna är det faktiskt allvar...
- De är illa ute, säger Sara Vintén som är kommunens samordnare för världsarvet.
- Det är jätteallvarligt.
Hussvampen (Serpula lacrymans, den gråtande, på latin) ger kalla kårar efter ryggraden på husägare med trähus.
- Den är så aggressiv att det inte räcker med att ta bort det angripna träet, säger Sara Vintén.
- Man måste ta bort så mycket mer.
Och som om det bara handlade om hussvamp; Rötskador och mögel, flagnande färg och rinnande vatten orsakar svåra skador på de röda stugorna i kyrkbyn. De värst drabbade är på väg att ruttna ner.
2007 genomfördes en skadeinventering i världsarvet. Den visade att en fjärdedel av kyrkstugorna har omfattande skador på stomme och panel. Situationen sedan 2007 har knappast blivit bättre.
- Det som har blivit bättre är att kyrkstugoägarna har blivit medvetna om problemet och vill göra något åt det, tycker Sara Vintén.
Under sommaren har kyrkstugoägarna möjlighet att få rådgivning av hantverkare med kunskap om gamla timmerhus. Nederluleå kyrkstuguägarförening underlättar och samordnar kontakter med myndigheter och bidragsgivare och kan även uppdra till en och samma hantverkare att, såsom nu pågår i kyrkbyn, exempelvis mura om flera skorstenar på samma gång för att hålla nere kostnaden. Just det projektet finansieras av Länsstyrelsen.
Renoveringsarbetena kostar mycket för stugägarna, men de har blivit alltmer nödvändiga.
- Det pågår ett stort förfall och det pågår just nu, understryker Sara Vintén.
- Men det pågår också verksamhet för att komma tillrätta med det.
I dagarna arbetar hantverkare med att restaurera en kyrkstuga vid Davidsgränd. Stugan var hårt angripen av hussvamp och flera av de nedersta syllvarven i den gamla timmerstugan måste bytas ut.
- Världsarvets värde ligger ju i originalet, säger Sara Vintén.
- Varje stock som måste tas bort är en stor förlust för världsarvet.