– Det är fantastiskt! Den har vuxit på bara en natt, säger Margit Palo.
Hon tar ett försiktigt grepp om humlen som gått från att nästan bara vara ett frö till en stam med några gröna blad. I sommar hoppas hon att den ringlat sig runt porten till hennes kolonilott.
– Då brukar det vara som en oas här, säger hon och blickar ut över de gröna vidderna som snart blir ett färghav.
Det grävs i jorden, vattnas och småpratas emellanåt.
Margit och hennes man Pär Sundström har ägt kolonilotten på Hertsön i ett år. De hade flyttat från hus till lägenhet och saknade friheten. Det är här de finner lugnet.
– Det blir så att man far hit varenda dag, det ska vara riktigt kallt eller regna om vi inte gör det, säger Margit.
Från grannstugan vinkar Mitra Sohrabian eller "konstnären" som Margit säger. Hon har haft sin kolonilott i 10 år och renoverat stugan från grunden. Plattorna i mosaik som leder fram till porten skulle lika gärna kunna vara ett av Picassos verk men det är Mitra som står för designen.
Hon är filmregissör och det är här hon får utlopp för kreativiteten när hon inte jobbar.
Det mesta av inredningen hittar hon på loppis. Faktum är att allt är återbruk, berättar hon.
Hon har byggt stugans veranda och kök själv.
– I Iran där jag kommer från har vi inga verandor utan bor i höghus. Därför ville jag bygga en, berättar Mitra.
Det är här hon finner ro.
– Sover man några dagar här är det som att man varit borta tre-fyra veckor utomlands, säger hon.
På Mitras veranda kan vännerna samtala i timmar.
– Vi fann varandra dag ett, säger Margit.
– Om vi inte träffas en dag så måste vi höra av varandra. Vi är som systrar, säger Mitra.
Kaffet kokar redan.
Några fotsteg bort håller Monika Sjöholm till. Hon har ägt sin kolonilott i fem år och känner Mitra och Margit väl.
– I vanliga fall håller sig varje familj till för sig. Här springer vi lika mycket hos varandra som när vi är på vår egen tomt, säger Monika.
Hon tycker sig se ett ökat intresse för kolonilotter i år.
– Många har suttit instängda och längtar efter att träffa andra. Det blir väldigt tydligt ett sånt här år.
En gul viol har slagit ut i full prakt.
– Den här tiden uppskattar jag mest för det är nu man börjar se allt som växer och gror, säger hon.
Lyckan finns i det lilla.
– Att komma hit är som balsam för både kropp och själ. Man blir jättelycklig, säger Monika.