Det började 1994 på Notviken då några av kvinnorna i trakten bestämde sig för att starta ett eget innebandylag. Det var helt kravlöst, allt handlade om att ha roligt. En gång i veckan tränade de tillsammans och sakta men säkert formades en alldeles speciell vänskap.
Åren har gått men kompisgänget har bestått. Numera har de slopat innebandyn för yoga. Men deras största gemensamma intressen är två: Fjällvandring och mat.
I 20 år har de elva Notvikenkompisarna fjällvandrat varje höst – och de har alltid ätit högklassigt på fjället.
– Vi vill kunna njuta av både mat, dryck och natur, säger Kristina Nyman.
Den första fjällturen gjorde de 1997. Då handlade det om en ganska odramatisk dagstur till Björkliden.
Men gänget fick blodad tand. Året därpå bestämde de sig för att bestiga Kebnekaise. Ända upp till toppen tog de sig och tillbaka. Några extra skavsår och minnen för livet rikare.
– Vi tyckte att vi var så vana fjällvandrare efter den där dagsturen till Björkliden, så då blev det Kebnekaise, säger Kristina Nyman och skrattar.
– Men det var häftigt.
Den här kvällen befinner sig åtta av de elva kompisarna hemma hos Anna Emborg. Tre har fått förhinder. Det vankas bubbel och gomiddag. På matbordet ligger deras "bebis" – receptboken "Går mé mat på fjället" som de har skrivit tillsammans och gett ut i år.
– Från början var nog tanken att vi skulle ha en receptbok mest för att vi själva ville ha recepten, men sen började vi fundera. Varför inte skriva om alla våra fjällturer? Så då blev det så, säger Kerstin Persson.
Boken är en kombination av recept och fjällvandringstips. Alla har bidragit med något.
– Men vi har ju fått ta bort ganska mycket. Det blev så mycket marinerat. Marinerad fläskfilé och marinerad kyckling..., säger Lena Bygdemark och ler.
Det skiljer 18 år på den yngsta och den äldsta damen i gruppen. Ändå är de tajta på ett väldigt speciellt vis.
– Efter att man har suttit på en fjällsluttning tillsammans i 20 år kommer man varandra nära, säger Kerstin Persson.
Vad är det bästa med att vara ett gäng kvinnor som umgås?– Vi har så himla roligt tillsammans. Vi pratar inte mycket jobb. Det är fritid och det är livet. Vi skrattar mycket och delar tankar, säger Anna Emborg.
De berättar att de ofta väcker ganska stor uppmärksamhet uppe på fjället.
– Det är inte så vanligt att det kommer ett gäng på elva damer bärandes 15-20 kilo var i sina ryggsäckar, säger Kristina Nyman.
– Vi har också varit på cykelsemester några gånger. Då har vi också fått många kommentarer: "Va? Var är männen?", säger Ingalill Olausson.
En av kvinnorna i gruppen känner till den svenska fjällvärlden lite extra, nämligen Birgitta Jacobseb. Hon har nämligen varit med och byggt sju stugor längs Kungsleden.
– Det var mellan 1963 och 1968. Pappa var anställd på en byggfirma och STF skulle bygga efter Kungsleden. Då gjorde vi det, hela familjen. Varje sommar. Jag var elva år första året och 17 det sista. Vi byggde sju stugor, säger hon.
Står alla kvar?– En har visst brunnit ner.
Vilka stugor har du varit med och byggt?– Aktse, Teusajaure, Singi, Sälka, Hukejaure, Sitojaure, Sitasjaure och Kutjaure.
Hon berättar hur speciellt det har varit att återvända till stugorna tillsammans med sina vänner.
– Det har varit jätteroligt. Det var speciellt framför allt i den sista stugan, vid Kutjaure. Det var den sista stugan vi byggde och så var det första året som mina föräldrar var borta, säger hon.