Den 14 februari 2007 tog man emot de första 22 barnen och eleverna. Genom åren har det hunnit bli drygt 400 unga människor. Och erfarenheterna från detta sätt att arbeta är goda.
- Förut hamnade dessa barn och ungdomar ute på olika skolor och det blev också väldigt olika hur de togs emot. Här på Välkomsten har vi ett helhetsgrepp och vi arbetar med att ständigt anpassa vårt arbete, säger ansvarig rektor Lisbeth Åström och hennes assistent Lisbeth Nilsson.
- I starten var de barn och unga som kom till oss företrädesvis från Colombia, Irak och Burma. I dag ser vi många från Afghanistan och Somalia, Iran och Irak. Många kommer från krigsdrabbade områden, säger rektor.
Det ställer förstås krav på pedagogerna runt dessa elever, allt från förskolebarn upp till gymnasieelever. Alla som finns på Välkomsten är samtidigt inskrivna i respektive skolform, förskola, grundskola, gymnasium, så de är en del av systemet som alla andra. Men på Välkomsten får de i lugn och ro och i sin individuella takt läsa svenska och andra kärnämnen. Och när de är redo slussas eleverna ut till sina hemskolor.
Säkerhet
- Det finns tre viktiga punkter som vi arbetar utifrån. Nummer ett: att ge de här eleverna en känsla av säkerhet och trygghet. Två: att här finns pålitliga vuxna och en tydlighet i hur vi arbetar/rutiner. Och tre: att även om jag inte kan språket kan jag alltid kommunicera på andra sätt, säger Lisbeth Åström. Hon poängterar att man på Välkomsten inte bedömer eleverna utifrån några färdiga mallar, alla är individer utifrån sina förutsättningar och bakgrunder. Hur länge man stannar på Välkomsten beror på detta.
- Många av de här eleverna är mycket handlingskraftiga och för nya kunskaper med sig, de kan mycket, säger rektor och berättar att före detta elever gärna återkommer och besöker Välkomsten och återknyter värderade kontakter. Ett bra betyg för lärosätet.
Viktigt med svenska
På tisdagen var det alltså stort tårtkalas med båda nuvarande och före detta elever. Vi träffade fyra nuvarande elever som trivs bra:
- Viktigast är att lära sig svenska så att man kan ta sig fram i samhället och få kompisar, tyckte Roholla Shahabi som är 17 år och kommer från Afghanistan. Skolkamraterna Isnino, 15 år, från Somalia, Zarina Said Jahar, 15 år, Afghanistan och Dahdo, 16 år, från Burma håller med, att lära sig svenska är viktigt.
De fyra har planer och drömmar för framtiden, en vill bli läkare, fotbollsproffs och statsminister till och med, så här finns ett härligt självförtroende.