Valfrid på väg mot sin undergång
Den jättelika stjärtfenan som försvann ner i vattnet var det sista paret Aava/Nilsson såg av valen i Luleå skärgård. Troligen rör det sig om en knölval. - Tyvärr kommer den nog inte att hitta ut från Bottenviken, säger Lars-Åke Janzon, zoolog.
- Instinkten att simma norrut för att föröka sig är väldigt stark, säger Lars-Åke Janzon, på Naturhistoriska riksmuseet.
Han är helt övertygad om att valen som skådades i Antnäs-Börstskär inte kommer att hitta ut från Östersjön igen. Snarare lär den vara på väg ännu längre norrut.
- Tyvärr kommer den här valen att gå under, säger han.
I år har ovanligt många valar skådats, framför allt knölval men också flera iakttagelser av delfiner har gjorts. De flesta rapporterna kommer från de södra och mellersta delarna av Östersjön. Enligt Lars-Åka Janzon är det en slump att det är så många just i år. Många har sett tumlare och delfiner i Stockholmstrakten och när det blivit känt är människor mer uppmärksamma när de är ute på sjön. Vilken typ av val det är som finns i Luleå skärgård vågar han inte uttala sig om.
Tom Arnbom är forskare och expert på valar. Han är först övertygad om att det är en vikval som simmat fel. Arten kan bli upp till nio meter lång och har en 30 centimeter hög ryggfena. När Kuriren kontaktar Ulf Nilsson, som mötte valen i tisdags, uppger han att han inte minns någon ryggfena, däremot en jättelik stjärtfena som försvann i djupet. När Tom Arnbom får höra detta säger han att det kan ha varit fråga om en knölval.
- Deras stjärtfena är stor, upp till fyra meter, med vit eller vit-svart undersida. När knölvalen dyker är det det sista man ser, säger han.
Ingen av dessa valarter har några problem att hitta föda i Norra Bottenviken.
- Vikvalen lever av strömming och knölvalen äter också småfisk, och det har ni ju gott om, säger Tom Arnbom.
Han tror att det är rena turen om valen hittar ut från Östersjön. Normalt borde den befinna sig i Atlanten, i vattnen kring Nordnorge, Island eller Grönland. Fisknäten är det största problemet för valar. Om de råkar fastna i ett nät drunknar de. Men det finns ändå ett litet hopp för den vilsna valen.
- Om den har väldigt tur så kan den hitta ut igen, det har ju hänt förr, säger Arnbom.
Oavsett om det är en vikval eller knölval som observerats kring Antnäs-Börstskär är det inte någon utrotningshotad art. Den är dessutom för stor för att försöka rädda. Däremot bör man iaktta försiktighet om man råkar träffar på den igen.
- Kör inte för nära med båten, då blir den störd. Och inte heller för fort, då kan man köra på den, säger Tom Arnbom och tillägger att risken för att en val skulle råka välta en båt är minimal.
Han ser den skådade valen i Luleås skärgård som ett positivt tecken.
- Valarna ökar i antal, trots norrmännens jakt, och det är jättekul, säger han.
Så jobbar vi med nyheter