Våld har inga enkla orsaker

Per Elis Eliasson bytte bana när han var 35 år gammal. Från keramiker, till socionom. Efter några år började han arbeta som terapeut med samtalsbehandling för män med våldsproblematik på Manscentrum i Stockholm. Han är starkt kritisk till idén att män slår enbart för att de vill utöva makt och ha kontroll. Denna myt genomsyrar tänkandet hos många av de så kallade experter som mest högröstat debatterar frågan, vilket leder till att det för många blir en sanning. Förenklat ? De som driver denna tes anser sig ha tolkningsföreträde i frågan, men jag anser att de bara fokuserar på en del av ett större problemkomplex när de förenklar och reducerar problemet till att bara handla om kön och makt. Man behöver se problemet i sin helhet för att kunna finna lösningar, säger Per Elis Eliasson. Att framhärda i ett begränsat synsätt och exkludera andras erfarenheter och kunskap är inte seriöst, säger Per Elis Eliasson kritiskt. Han fortsätter: ? Det är nästan så att man får tankar på fundamentalistiska totalitära ideologier, antingen är man med eller så emot, antingen är det svart eller vitt. Det finns bara en godkänd tolkning av problemet. Men det här handlar ju om en mänsklig gråzon. Alla blir svikna Per Elis Eliasson menar att man sviker alla inblandade, män, kvinnor såväl som barn genom dessa påståenden. ? Männen nämns knappt i debatten, men trots allt är det ju behandling av männen som är förutsättningen för en lösning i alla de enskilda fallen, säger Per Elis Eliasson. Han menar att debatten begränsas till vad som anses politiskt korrekt. Manscentrums och andras professionella kriscentras erfarenheter har hittills haft svårt att göra sig gällande i det övergripande arbetet med frågan. ? Vi är terapeuter och skall arbeta med behandling i första hand. Något annat ska vi ju inte göra egentligen och något annat hinner vi inte heller göra, säger han. Vi är ju inte någon intresseorganisation som företräder särskilda intressen och får inte heller pengar för att bedriva opinionsbildning, säger han. Vänder man på myntet vad gäller makt och kontroll blir bilden av problematiken mer komplex, säger Per Elis Eliasson. Rädslor ? Drivkraften bakom våldet är ofta olika typer av rädslor och otillräcklighetskänslor. Där finns ofta brister i förmågan att hantera relationer. Våldet blir ett slags redskap i brist på bättre. (se annan artikel och faktarutor). Det kan också vara så att kvinnan är den som utövar makt och kontroll och att mannen tar till våld för att han inte finner några andra medel att ta sig ur situationen. Våldet är inte alltid könsbundet och inte heller makten. ? Man måste vara försiktig med att applicera sociologiska tolkningar av kön och makt på våld i nära relationer, där det mesta handlar om individualpsykologiska faktorer, säger Per Elis Eliasson. Kvinnorna inkluderas Ett mindre antal våldsamma kvinnor har också behandlats på Manscentrum. Sedan ett par år tillbaka inkluderas i Manscentrums arbete med familjevåld även kvinnorna vars män får behandling för sin våldsamhet. ? Det gjorde vi inte tidigare. Men vi har under årens lopp utvecklat verksamheten och förändrat en del efter som. Vi har kommit till insikt att kvinnan också behöver stöttning, rådgivning och handledning för att förstå den nya situationen och vad det innebär, säger Per Elis Eliasson. Samarbetet fungerar bättre Hur fungerar ert samarbete med kvinnojourer? ? Det har varit så där, men det har blivit bättre. Jag har bland annat varit på årsmöte hos en jour och informerat om vår verksamhet. Det som är synd är att många kvinnojourer säger till drabbade kvinnor att de ska lämna honom omedelbart och att det är enda vägen. Det skapar en vanmakt och en känsla av hopplöshet. Samtidigt har jag förståelse för hur de reagerar och tänker och i många fall kan det vara svårt att se en lösning. Men om mannen får hjälp med sin våldsamhet kan det finnas hopp för relationen. Vi finns och har många års erfarenhet av arbetet. Vi kan hjälpa många. Per Elis Eliasson berättar också att det egentligen inte finns särskilt många hopplösa fall. En 50-årig man som ända sedan 20-årsåldern systematiskt slagit kvinnor kan det mycket väl gå att behandla. Samma mönster ? Mönstren och problematiken är i allmänhet desamma. Det gör ingen skillnad. Ibland kan det vara lättare för den som har lång erfarenhet av att göra bort sig, för då är motivationen att bli av med problemet mycket hög. Man orkar bara inte misslyckas en gång till. Att se empatin och säkerheten växa fram hos dessa män under gruppterapi är oerhört glädjande och det är en riktigt skön känsla när de lyckas lösa sina problem. För dem är att det som att vinna ett OS-guld, fast ännu bättre. Finns det inslag av sexuellt våld hos de män som ni behandlar? ? Det är svårt att definiera vad det är egentligen, var gränsen går. Vi försöker hjälpa männen att avstå från alla former av våld. Men vi behandlar inte våldtäktsmän om det är det du menar. Det har vi ingen erfarenhet av. Det är möjligt att det förekommit i några enstaka fall under årens lopp. Hjälp överallt Hur skulle du önska att vården för våldsamma män skullevara i Sverige? ? Män skall kunna få hjälp på alla platser runt om i Sverige. Precis som familjerådgivning är en rättighet i alla kommuner borde det här också vara en rättighet för alla. Däremot är det inte säkert att en myndighet skall stå för verksamheten, då blir tröskeln för att söka hjälp automatiskt högre, svarar Per Elis Eliasson. Vägen till att Manscentrum ska finnas i hela Sverige är mycket lång. Manscentrum har mycket små resurser, som blivit ännu mindre efter att man på grund av oförändrade bidrag från kommun och landsting parallellt med ökande kostnader tvingast dra ner på personalen. För få anställda ? Vi skulle lätt behöva vara sex heltidsanställda i Stockholm. I dag är vi motsvarande tre och en halv tjänst och vi är rejält underbemannade. Risken finns att vi på sikt får lägga ner verksamheten. Det vore förödande, för männen, för kvinnorna och för barnen, säger en bekymrad Per Elis Eliasson. Hans kollega Pelle Jansson kan känna att många manifestationer ger en känsla av det bara är ett spel för galleriet. ? Jag är ärligt talat ganska trött på ganska många av dem, eftersom knappt en krona kommer till de som är på golvet, vare sig till oss eller till många kvinnojourer. Det är ju där pengarna behövs, säger Pelle Jansson.