Väjer inte för nya idéer

- Riv rätt och bygg rätt och ta kommandot över hur staden ska utformas.  - Ordna nationella arkitekttävlingar, tänk nytt, uppseendeväckande, det behöver inte kosta mera för det. Det tycker bebyggelseantikvarien Lina Karlsson, projektanställd vid Norrbottens museum som önskar sig en intressantare utveckling av Luleå.

Foto:

LULEÅ2007-10-30 01:45
Lina Karlsson är en av fyra bebyggelseantikvarier vid museet. I sin roll har hon bland annat, på länsstyrelsens uppdrag, gjort en dokumentation och värdering av det nu aktuella Fritz Olssons-huset tillsammans med museietnologen Eva Gradin. Men Lina har även synpunkter på den övriga staden och hur den borde utvecklas och utformas. I dag sker en stark centrering och det som byggs nytt är rätt likriktat och inget nytänkande som tar några arkitektoniska karaktärspoäng om 40 år, anser hon. - I dag är det ju bara Storgatan som gäller med en massa handel och det är ganska otrevligt hur gatan utvecklats. Den är som ett stort myrstråk bara där folk rör sig i båda riktningarna. Det finns inga ställen att samlas på och cirkulera inom och bakgatorna glöms, menar Lina, som också skulle önska sig ett torg i stadsbilden någonstans. Liten stadskärna
- Luleå har en väldigt liten stadskärna, säger hon och nämner att om inte det byggts gallerior så skulle flera verksamheter hamnat på gatorna vid Storgatan i stället vilket breddat centrum. Och att handeln går före kulturmiljöer som människorna lever sina liv i tycker hon inte känns rätt. En stad måste ha råd att bevara sin kulturmiljö, menar Lina Karlsson. Hon slår ett slag för mångfalden. - Politikerna kan styra utvecklingen genom att bestämma i sina detaljplaner vad man vill ha och man borde begränsa exploateringen, ha lite is i magen och säga till exploatörerna att de får bygga på olika villkor, utifrån framtidsplanering för staden, invånarnas behov med mera. Jag tror inte man skulle riskera att tappa någon som vill bygga för det, bedömer hon Inga repliker
Det är viktigt att tänka mångfald i en stad och våga. Det gamla och nya kan gå hand i hand, det ena tar inte ut det andra, menar hon. - Att bevara ett gammalt hus som Fritz Olssons vore möjligt, menar Lina som berättar att den undersökning man gjort visar på ett hus i gott grundskick. Att göra nya repliker av gamla hus som en slags eftergift åt historien är ingen bra strategi tycker hon generellt. - Nej, då borde man i stället satsa på något helt nytt. Man måste våga, säger bebyggelseantikvarien med eftertryck. Hon tror att politikerna är lite kvar i gamla hjulspår, att man tror det blir för dyrt att tänka nytt, det är lättare att göra som man alltid gjort. Lite som nya punkthusen på Kungsgatan, inget som sticker ut mer än att det är ovanligt att lägga sådana huskroppar inne i stadsmiljön. Visioner för framtiden
Luleå kommun arbetar i dag med två visioner för framtiden. Den ena är vision 2015 som funnits ett bra tag och så nya vision 2050. - Man kan ju hoppas att det blir mera än bara ord på papper, att man ser historien som varit och framtiden som kommer och inte bara tittar på här och just nu. Att man bygger med kvalitet, hållbart för framtiden, så det finns något att bevara då om 50 år igen, säger Lina Karlsson.

Luleåfakta

För 1.000 år sedan var Luleåbygden en skärgård där havet stod tio meter över dagens nivå. Kyrkberget i nuvarande Gammelstad var en liten ö i Luleälvens mynning. Under 1300-talet blev området handels- och marknadsplats och centrum i en socken som sträckte sig från kust till fjäll längs Kalix, Lule och Råne älvar.
Efter freden i Nöteborg 1323 var Sverige och Ryssland oeniga om gränsdragningen i norr. För att tillförsäkra sig området gav den svenska staten Lule älvdal till stormän från Mellansverige. Kyrkan sände ut präster och byggde enkla träkyrkor och 1339 nämns för första gången att gudstjänst hölls i ”Luleå”. Kyrka och präster, skattläggning och svensk lagstiftning användes för att inordna Norrbotten i det svenska riket.
Nederluleå kyrka är Norrlands största medeltida kyrka. Den byggdes på 1400-talet och invigdes 1492. Kyrkan är ett imponerade byggnadsverk, som vittnar om bygdens ekonomiska välstånd, sannolikt byggd på handel med skinn från inlandet och lax från fisket i älvarna.
Kyrkstaden uppstod troligtvis på grund av de långa avstånden, handelsmännens behov av lager- och övernattningsbodar vid marknadsplatsen, kyrkstallarna där hästarna stod och befolkningens skyldighet att besöka kyrkan regelbundet.
Det äldsta belägget för Gammelstads kyrkstad finns i Johannes Bureus skildring av sitt besök här julen år 1600. Det skrivs ingenting om kyrkstadens ålder, men troligtvis byggdes de första kyrkstugorna i mitten av 1500-talet.
På 1600-talet skärptes regeln att all handel skulle koncentreras till städer, där den kunde beskattas, och 1621 grundades staden Luleå av Gustav II Adolf vid den gamla marknadsplatsen. Redan 1649 konstaterades att hamnen blivit för grund på grund av landhöjningen. Luleborgarna tvingades flytta sin stad närmare kusten. Därmed fick man Luleå Nya stad och Luleå Gamla stad, nutidens Luleå och Gammelstad. Nordöst om Gammelstads kyrka finns ännu några vinkelräta kvarter med gårdar som har sina rötter i stadsepoken på 1600-talet.
Folkmängden i Luleå ökade under 1700-talet och nådde 1780 cirka 730 invånare.
Luleås moderna utveckling sköt fart efter trävaruindustrins genombrott på 1870-talet och särskilt efter att järnvägsförbindelser med Gällivare och södra Sverige öppnats för gods- och persontrafik 1891 respektive 1894. Luleå utvecklades till en betydande exporthamn för järnmalm, och avancerade från Norrlands näst minsta till tredje största stad.
Folkmängden ökade från 1.000 personer (1820) till över 9.000 (1900). Luleå fick dessutom vidgade regionala uppgifter, blev residensstad 1856 och stiftsstad 1904.
Under 1900-talets inledande decennier gick tillväxten långsammare med inslag av tillbakagång. Efter tillkomsten av Norrbottens järnverk på 40-talet följde en ny stark expansion, baserad främst på malmexporten och järnverket. Luleå avancerade från en 30:e till en 20:e plats i tätortshierarkin.
Under perioden 1940–1980 var Luleå en av Sveriges snabbaste växande städer. Under denna tid byggdes också flertalet av stadens bostadsområden ut. Luleå blev också garnisonsstad med etableringen av Lv 7 (1942) och F 21 (1944). Efter kommunsammanslagningen 1969 började Gammelstad och Bergnäset allmänt att betraktas som delar av Luleå. 1970-talet var en mycket expansiv period, som dominerades av två stora projekt. Det ena var det sedermera havererade Stålverk 80, det andra var Tekniska högskolan, numera Luleå tekniska universitet.
Källor: WIKIPEDIA, LULEÅ KOMMUN MED FLERA

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om