Vail bjuder på skidåkning i världsklass

Skidorten Vails slogan är enkel; There is no comparison. Det är engelska och betyder ungefär att det finns inget att jämföra med. För skidorten Vail i Colorado, som grundades 1962, är bäst. Och störst. Det är inte amerikanskt äckligt stöddigt att säga så. - Nej, för det är verkligen sant. Det kan inte bli bättre förutsättningar för skidåkning. Det är helt suveränt, säger Staffan Lundström och ögonen gnistrar likt Vails mjuka snökristaller som passar perfekt för ett par skidor att glida på. Då ska man veta att idrottsläraren och skidinstruktören Staffan Lundström efter mängder av besök till olika skidorter i världen, har en del att jämföra med. Men som det redan sagts i denna text, det finns inget att jämföra med. Det finns inte dess like. Skidentusiaster från Storbritanien, Sydamerika, Australien och Europa vallfärdar dit och under högsäsong kan det vara uppemot 23.000-24.000 skidåkare i det gigantiska skidsystemet, om man också räknar in Beaver Creek som ligger någon kilometer bort. Välpreparerade pister - Det är 300 soldagar per år och i stort sett aldrig kraftig blåst. Under min senaste vistelse som varade från en bit in i november till 20 april, var det en dag som vi tvingades ställa in på grund av blåst. Det är varken regn eller snö heller. Snöar det kommer det i regel under natten och pistmaskinerna går 23 timmar per dygn så det är alltid perfekt preparerat. Snön är också mjuk och fin i och med att Vail ligger på 2.500-3.500 meters höjd, säger idrottsläraren Staffan Lundström som nyligen kommit hem till Luleå från ett riktigt äventyr. Kraven på säkerhet är stora och olyckorna få. Backarna lavinsäkras genom sprängning inför varje skiddag och det råder stränga straff för de som väljer att riskera livet utanför det pistade, gigantiska skidområdet. Redan på 1970-talet var Staffan Lundström i Vail. När Kuriren träffar en brunbränd skidlärare har han kommit tillbaka från den senaste resan. Han har varit privat skidinstruktör och det har stått arbete på schemat i stort sett varje dag, medan hans hustru Eva denna gång haft friår och bara njutit av tillvaron. Rejält med dricks Max sex elever har han haft per tillfälle. Det är uteslutande mycket välbärgade personer som anlitar privata instruktörer. Arbetsdagen sträcker sig från 08.00 till 16.00, men det är inte alla dagar det är fullbokat. - Ibland kan man börja 10.00 och sluta 14.00 kanske. Men jag är alltid där klockan 08.00 och förbereder mig och min utrustning, säger han. Från 100 dollar upp till 250 dollar per dag, och kanske ännu mer, kan en skidlärare få i dricks. - Får man bra med dricks kan man få så mycket att det räcker till alla fasta kostnader man har. Man har en lön också och man får betalt efter hur mycket man jobbar. Man får i regel en mycket bra kontakt med många elever och en del har man kontakt med flera år senare och kan bli bjuden på både det ena eller det andra, säger Staffan. Som exempelvis på en tripp till Las Vegas, Stardust Hotel, med lyxsvit och supershow på första parkett och lyxmiddagar. Allt fritt. Inte en enda cent fick Lundström med hustru Eva lägga ut själva. - Jag fick en gång för länge sedan, på 1980-talet, en elev som hette Allen Glick och som gav mig en stående inbjudan till hans hotell Stardust Hotel i Las Vegas. Ni måste komma och hälsa på! sa han. Så var vi i krokarna och det blev så att vi hörde av oss. Det var bara att boka biljett. När vi kom fram och klev av planet väntade en vit Cadillac på oss och körde oss till hotellet, berättar Lundström och fortsätter: - Det kändes lite som Gudfadern ... När vi hälsade på honom på kontoret var det tre "slussar" med beväpnade vakter som vi passerade. Sättet på vilket ha gav order till sin personal och allting runtomkring, kändes som att det var den så kallade undre världen vi hade fått en inblick i. För några år sedan såg Lundström på TV att Allen Glick hade hamnat i en ekonomisk härva. Går man in på internet (Wikipedia) och läser om Glick så förstår man vilka kretsar han rörde sig i. Casinokungen Glick var också porträtterad som en rollfigur i filmen Casino. - Men jag tror nog att de har rensat upp ganska bra i dag i Las Vegas, säger Lundström som också haft Günter och Mirja Sachs son Gunnar, som elev. - En mycket trevlig kille som jobbar inom fastighetsbranschen, restaurangbranschen och med sin fars business i Zürich. Har reste bland annat mellan Zürich, New York och Aspen dit vi blivit inbjudna, säger Staffan Lundström som med sina skidelever alltid åker före i liftköerna. - Men det är sällan det är köer, trots att det är många som åker. I Alperna är det mycker längre köer. I backarna i Vail flyter det mycket bättre, fortsätter han. Stående inbjudan Sedan berättar han om Michael Oltman, en förmögen man, som i liften på väg mot toppen, köpte en tavla av Picasso för 45 miljoner - dollar. - En otrolig historia, helt otrolig, säger han och skrattar. Honom hade Lundström hand om i 12 dagar vid jultid och Oltman har redan anmält sig för nästa säsong. Ja, han kan berätta många andra historier om rika personer och om företagsledare som bossar över tusen och åter tusen anställda och som med hjälp av mobiltelefonen fattar strategiska beslut under mat- eller dryck-stopp i skidbacken. Av många har han fått, och får, stående inbjudningar om att tillsammans med hustru Eva komma och hälsa på. Att vara skidinstruktör i Vail innebär att du måste ge största möjliga service år kunderna. Kraven är oerhört höga på skidlärarna och utbildningen gedigen. Är man dessutom privatlärare, är kraven som allra högst. Vill inte eleverna ha samma lärare nästa säsong, eller om de värdefulla kunderna väljer att inte återvända, då har det enligt arbetsgivaren varit något fel på läraren. Utgångspunkten är att alla ska vilja komma tillbaka och ha samma lärare kommande skidsäsong. - Jag ska sätta mig ner sedan och stämma av med dem som jag haft som elever och mejla till dem. Det gör man alltid. Så vi får se om de vill ha mig kvar, säger Lundström och skrattar. Levi - lilla Vail undström, som fyller 62 i år, åker gärna tillbaka. - Visst, men jag vet inte vad min arbetsgivare här hemma säger. Kanske vill man inte ge mig tjänstledigt. Men vi har ju ett "lex Bergström" i kommunen. Så jag kanske har en bra möjlighet, säger Lundström med glimten i ögat. Han syftar på hockeytränaren Lars "Osten" Bergström som då och då fått ledigt för diverse hockeyuppdrag i Sverige och Europa. Bara några dagar efter att Staffan Lundström kommit hem är det jobbet som idrottslärare på Gymnasiebyn som gäller. Och en resa till Björkliden för att utbilda gymnasieelever. En något mindre skidort än den långt borta i Colorado, USA. - Men det är fint där och de som nu driver anläggningen verkar ha stora planer. Annars är det mycket som behöver bli bättre i Sverige. Dundret är inte välskött. Det är synd då förutsättningarna där är goda. Rent generellt kan man erbjuda bättre backar och bättre service i Finland. Levi är ett riktigt bra ställe. Vi kallar det "lilla Vail", säger Staffan Lundström. Som drömmer om att återvända till det stora. Eller det största - och bästa. Utan jämförelse - Vail.