Känslan av nybyggarland är tydlig på Hällbacken och angränsande Dalbo, precis när vårsolen har börjat smälta bort den sista kvarvarande snön. Martin Sundvall och hans familj bor i ett hus med imponerande takhöjd. Det är modernt och vackert. Ett drömhus för vilken betraktare som helst. Men vägen till inflyttning har varit lång för familjen, som även består av två små barn.
– Vi fick tillträde till tomten 2017. När snön var borta upptäckte jag att markytan var drygt 60 centimeter högre än vad den geotekniska beskrivningen visade. Jag påtalade det för kommunen och fick till svar att markytan kunde ha hävt sig en bit, om det hade kört någon skogstraktor eller liknande på platsen.
I det skedet hade Martin Sundvall inte berättat för ansvariga på kommunen att han arbetar som geotekniker.
– Men när jag fick det där svaret kunde jag inte låta bli att säga som det var och jag svarade att om det gått till som kommunen beskrev det, då skulle det vara en geoteknisk sensation.
I kontraktet över tomtköpet står det i det finstilta att den köps i befintligt skick.
– När vi fick erbjudande om tomten var det januari och fullt av snö. Det enda vi hade att gå på var plankartan och den geotekniska rapporten. Eftersom jag arbetar med att tolka geotekniska utredningar så valde vi tomten med fokus på att få bästa möjliga förutsättningar. Om man läser rapporten så skulle det vara jättefina grundläggningsförhållanden här med fast morän direkt från ytan.
Han visar bilder tagna innan huset kom på plats. På dem syns bland annat stora stenar.
– Bilderna säger kanske inte gemene man så mycket. Men om den där stenen hade legat där sedan istiden, då hade det vuxit lava på den. Här ser man också söndermalda stubbar och kvistar. Vi har grävt upp stubbar som har legat med rötterna uppåt. Det är sällan man ser det naturligt, säger Martin Sundvall med ironi.
Han fortsätter:
– Där hävdar ju vi att det är överskottsmassor från kommunens anläggande av vatten och avlopp, samt vägar, som har placerats ut på de närliggande tomterna. Då råder egentligen helt andra förhållanden än de som anges i kontraktet med kommunen.
Martin Sundvall beskriver hur han har låtit köra bort flera lastbilslass med jordmassor och ersatt dem med ny jord. Enligt hans beräkningar uppgår enbart den kostnaden till omkring 60 000 kronor.
– Om man köper en tomt för 400 000 kronor och betalar dyra avgifter för VA-anslutningar, planavgifter med mera, då ska man väl inte behöva hantera stenblock och stubbar, som uppenbart kommer från tidigare anläggande i området?
Martin Sundvall misstänker att fyllnadsmassor har placerats på tomterna för att kommunen helt enkelt skulle bli av med dem på ett smidigt sätt och undvika kostnader för borttransport.
– När jag har påtalat det här för kommunen har jag fått till svar att det är någon annan som måste ha varit här. Men det är ju helt orimligt att någon som har haft ett vägarbete i närheten skulle ha kört hit med lastbil och dumpat detta och sedan tagit en traktor för att placera ut det på tomterna.
Han nämner att flera andra boende i området har fått extrakostnader för grundläggningen av sina tomter. Vid ett tillfälle fick Martin Sundvall frågan från en entreprenör anlitad av kommunen, om han hade "mycket skit på tomten?".
– Han berättade att han hade jobbat på området i samband med att det gjordes i ordning för vatten och avlopp och att de hade blivit beordrade att placera ut skräpmassorna på tomterna.
Martin Sundvall har valt att gå ut med sin historia, för att göra andra som vill bygga hus uppmärksamma på vad de kan komma att stå inför. Han hoppas att de som köper tomterna på angränsande området Dalbo ska slippa drabbas av liknande problem och påpekar att det finns tomter där närmast vattnet som kan kräva dyra förstärkningsåtgärder innan marken kan bebyggas.
– Det krävs en hel del kunskap att som privatperson bygga ett nytt hus. Det sägs att konsumentköplagen är stark, men inte vågar jag sätta min privatekonomi i fara och gå till domstolen mot en kommun. Jag har ju köpt tomten i befintligt skick.
Martin Sundvall har fått en inbjudan till ett samtal med stadsplaneringschefen Robert Eriksson, något han tackade nej till.
– Jag känner att vi står alltför långt ifrån varandra i den här frågan och vet inte vad ett sådant samtal skulle ge.