Anna Eriksson Fäldt driver hundsalongen Petcare i centrala Luleå.
För en som älskar hundar och även har närt en dröm om att bli frisör måste detta vara världens bästa jobb. Att driva en egen hundsalong.
– Hundar har varit mitt stora intresse hela mitt liv och jag har alltid haft hund, säger Anna Eriksson Fäldt.
Hon har under många år hållit på med både uppfödning och hundutställning. Till en början var det colliehundar som gällde – nu är det rasen pomeranian, även kallade dvärgspets. Pomeranian är en ras vars päls behöver klippas med jämna mellanrum och har man många så är det lika bra att lära sig att göra det själv.
– Det började med att jag klippte kompisars hundar i ett uthus hemma i villan i Bälinge. Sedan klippte jag en kompis till en kompis hund och kände att det var riktigt roligt, säger hon.
På den vägen är det. Nu lämnar hon uthuset i Bälinge till den nya lokalen i centrala Luleå där hundsalongen Petcare numera huserar.
Det är först nu som hon har satsat på heltid.
Att vara egenföretagare är inget nytt för Anna. Tidigare har hon drivit bland annat Bergnäsgrillen – både innan den brann, när den brann och senare även en sväng till.
Men nu är det hundar som gäller.
Steget till att starta eget igen var inte helt givet.
Hon har en väninna som driver ett företag i samma hus och det var under ett besök hos henne som fröet till företaget såddes.
– Hon sade till mig: Men Anna ska du inte börja med eget nu och satsa på din dröm?
Anna som har ett fast jobb, var lite skeptisk och bara att hitta en lokal i stan som inte kostade skjortan kändes hopplöst. Men det visade sig att en lokal i närheten var ledig till en överkomlig hyra och efter ett besök började fröet gro och hon fattade ett beslut.
– Jag tänkte: Nu eller aldrig. Vi blir absolut inte yngre, nu kör vi.
Strax efter jul slog Anna Eriksson Fäldt till och flyttade verksamheten från Bälinge in till stan.
Och så blev det. Vid jul skrevs kontraktet och efter ombyggnad, målning och skyltdesign var det dags att starta verksamheten på Sandviksgatan.
– Jag fick förmånen att vara tjänstledig i ett halvår för att prova på detta, säger Anna som sedan fem år arbetar på Lulebo.
Även om hon har en fast kundkrets är det även många nya som har hittat till lokalen. Här kan hundarna både klippa päls och/eller klor eller bara piffas till med ett bad. I snitt tar en full behandling ungefär två timmar. Inom kort kommer hon även att erbjuda tandvård för hundar.
Under intervjun öppnas dörren till lokalen och ljudet av små tassar hörs mot golvet.
Rune, 4 år, ska snart bli lite finare.
Otto är inte lika förtjust i att bada och bli klippt.
In kommer Rune och Otto. Två herrar av just rasen pomeranian som ska bli vårfina. De vet vad som väntar och Otto ser redan lite skeptisk ut.
Kurirens utsände försöker muta herrarna med lite godis. Rune är med på noterna och vi blir snabbt kompisar. Otto bedömer mig med blicken och bestämmer sig för att ignorera både mig och godiset.
Först till rakning är Rune, även kallad Balthazar, som är Annas hund. För tillfället bor han dock hos en fodervärd, tillika Ottos matte. Eftersom Otto kan vara lite småsur när det kommer till att gå till frisören får han snällt vänta tills det blir lite lugnare i lokalen.
Allra först väntar kloklippning, en fasa för många hundar – och hundägare. Men fyraårige Rune, liksom Anna, är rutinerad. Med pannlampa och bra verktyg är det fort gjort.
Han kanske ser olycklig ut på bilden, lilla Rune. Men det verkade som om han tyckte om behandlingen.
Sedan är det dags för bad, eller snarare dusch. Få levande ting kan se så olyckliga ut som en blöt hund. Men i detta fall verkar skenet bedra. Rune ser ut att trivas, eller han accepterar i alla fall den prekära situationen som gör att hans tidigare så ståtliga man mer liknar en terriers korta päls – ”pinsamt, försvinn din puppyrazzi!”, ser han ut att tänka.
Anna fyller en behållare med hundschampo. Den sitter fast i duschmunstycket och portioneras ut i pälsen tillsammans med vattnet. Det går åt ganska mycket schampo till en behandling men som tur är flaskorna stora.
Anna Erikson Fäldt och Rune är precis klara med badet. Nu väntar tork och klippning.
Ofta är de fyrbenta kunderna lite oroliga i början men för det mesta går det bra. Men nog finns det individer som får betraktas som lite stökigare än andra. Otto till exempel som gärna bjuder på ett litet bett när man minst anar det.
– Nästan alla gillar att bada. Det som kan vara lite besvärligt är hårtorken som låter väldigt högt, den blåser på ganska ordentligt. En del gillar absolut inte den – nästan alla kan jag säga.
Anna Eriksson Fäldt har länge drömt om att starta en egen hundsalong. Nu har hon tagit steget.
Och apropå det. Nu är det dags för Rune att åka på en rejäl blåsning – med fönen. Och mycket riktigt, den låter högt. Mer som en industridammsugare än en hårfön men han tar det lika lugnt som under de tidigare momenten och ser nästan ut att njuta. Förutom när luften kommer i ansiktet. Om det inte var för oljudet skulle han förmodligen somna.
Pälsen yr i lokalen och det är tur att ingen av oss är allergiker.
– Egentligen ska man ha munskydd, konstaterar Anna.
Rune ser efter pälstvätt och föning mer eller mindre ut som att han har satt tassen i ett eluttag. Nu ska han klippas.
Det ryms en hel del päls även på en liten hund.
Under behandlingen småpratar Rune hela tiden.
– Han tycker att det är mysigt, säger Anna Eriksson Fäldt.
Klart! Rune visar upp sin nya frisyr, han verkar vara nöjd.
Till Luleå kom hon som 15-åring. Då från Jokkmokk där hon växte upp med en mor som var frisör – så hon har det lite i generna – och det var länge även drömyrket för Anna. Men på den tiden var det höga betyg som gällde för den som ville utbilda sig till frisör.
– Men man behövde nästan vara professor för att bli frisör, säger hon.
Det finns utbildningar att gå för den som vill lära sig konsten att frisera hundar, vilket Anna Fäldt har gjort i Stockholm.
– Men jag har lärt mig mycket själv. Förutom pomeranian, som jag har koll på, klipper jag inte hundar till utställning. Blir det inte rätt kan man förstöra för flera utställningar framöver om det inte blir korrekt. Jag klipper vardagsfrisyrer, det känns tryggast så, konstaterar hon.
Rune är klar. Ser ut som ny. Fingerbitaren Otto står på tur och Kurirens utsände, som efter att ha stått i hårfönens riktning numer har lite mer päls på kroppen än innan besöket, tackar för sig.
För Anna Eriksson Fäldt väntar åtta hundar hemma i Bälinge. En mindre flock – och det går rykten om att de snart blir fler. En av tikarna väntar smått och söta små hundvalpar kan man inte ha för många av. Enligt uppgift är inte alla i hushållet av samma uppfattning – Annas make tycker att åtta räcker och blir över.
– Det går att lura honom, skojar Anna.
Vi får väl se hur stor flocken är om några månader.