Är du uppvuxen hos dina biologiska föräldrar?
– Ja, det är jag. När jag föddes bodde vi på Svartholmen, nuvarande Malmudden, min pappa jobbade på järnverket och min mamma hade lite städjobb och andra extra grejer. När jag var alldeles nyfödd så fick min mamma lungsot som vi sa, tbc, och på den tiden i början av 50-talet var det en katastrof för en familj som vår. Pappa arbetare, mamma litegrann och släkten var kvar i Överkalix, det fanns ingen barnomsorg och pappa skiftarbetade. Alltihop slutade med att min faster i Överkalix tog hand om min sju år äldre syster och vad det gällde mig så satte socialkontoret in en annons i tidningen, en sådan där som man kan se än i dag om att man behövde ett tillfälligt hem för en nyfödd flicka. Det var det gamla samhället kan man säga, när vi inte hade de skyddsnät som finns i dag. Det var ett par i Luleå som hörde av sig, där pappan i familjen var missionsföreståndare. Jag bodde hos dem ungefär 1,5 år medans min mamma bodde på Sanatoriet i Sandträsk och min pappa jobbade vidare. Han kom och hälsade på mig så fort det gick. Min mamma överlevde vilket var väldigt ovanligt och vi återförenades.
Kommer du ihåg någonting av det här?
– Vi har massor med bilder, foton. Sen höll vi kontakt med den här familjen under många år, de flyttade till Skåne men vi höll kontakt ändå. Jag vet inte om de lever än i dag, men jag tror inte det. Däremot lever deras barn, sonen hade jag lite kontakt med när jag var kulturminister och hans syster träffade jag när jag var på politiska möten i Blekinge för ett antal år sedan. Jag var inbjuden på en middag hos landshövdingen som visste att jag och Eva som hon hette hade en gammal realtion så att hon hade bjudit in henne också, vi pratade och det var väldigt trevligt.
Rann kontakten ut i sanden?
– Ja, familjen återvände till Luleå många gånger i början och då träffades vi familjevis. Sen när det blev längre mellan deras besök i Norrbotten så åkte jag och min syster till Malmö och träffade dem. Jag tror att mina föräldrar och dem som familj hanterade den här katastrofen, som det är med ett nyfött barn som inte kan vara kvar i sin familj, väldigt bra. De var lugna balanserade människor, mina föräldrar var inte ett dugg religösa men det var inget hinder i den relationen. Det var en nära, bra och okomplicerad relation.
– Det skulle jag tro, jag tror att den typen av upplevelser är något som följer med en genom hela livet.
På vilket sätt?
– Det är så svårt för mig att bedöma … jag har inte tänkt på det så mycket, det är väldigt svårt med medvetna minnen från när man är så pass liten, men det finns med som en naturlig del av mitt liv. Om min mamma hade dött så hade det naturligtvis kunnat vara mycket mer dramatiskt än det blev under de här åren. Jag kanske uppskattar min familj mycket mer och att det har att göra med den händelsen, det är svårt att sätta fingret på det. Jag är väldigt familjekär, det är möjligt att det har förstärkts av det.
Hur många barn har du?
– Jag har två barn, det äldsta är 38 och den yngsta är född 20 år senare. Det är med samma pappa, det bara blev så, barn går inte att beställa och vi ville väldigt gärna ha fler barn.
När flyttade du ifrån Luleå?
– Jag var en bit över 20 och utbildade mig till journalist i södra Sverige, men jag längtade hem hela tiden. Jag fick jobb på radion i Kiruna och min man som jag hade träffat redan då fick jobb på NSD. Vi bodde där i ett ett antal år faktiskt, min första dotter är född där på Kiruna BB.
Varför flyttade ni därifrån?
– Min man är från Norrköping och i Kiruna är det långa mörka vintrar och korta somrar, han älskar Norrbotten men hade lite svårt att klara av årstiderna. Vi flyttade till Stockholm där jobben finns. Sedan när vi socialdemokrater förlorade valet kände jag behov av att göra någonting mer politiskt än journalistiskt så jag började jobba på LO tidningen som den hette på den tiden. Det ena gav det andra och vi vann ett val igen och då fick jag frågan att börja jobba för Ingvar Carlsson som var vice stadsminister.
När Olof Palme mördades jobbade du i statsrådsberedningens kansli och när Anna Lindh mördades var du partisekreterare, på vilket vis har det satt spår i dig?
– ... Ja… svårt också att sätta ord på, alla har vi våra liv och man påverkas… så är det med allt men exakt är svårt att säga … Det innebär inte att man vill överge politiken utan tvärtom … motivationen att … att jobba med poltik och värderingar blir ännu starkare.
Har du känt dig otrygg som politiker efter de händelserna?
– Nä, jag kan inte säga det, jag tycker inte att det har påverkat. Det kan ha funnit ögonblick när det varit speciella situationer och så men jag har någon sorts inneboende trygghet så jag hetsar inte upp mig av sådant.
Har du varit aktuell för att bli statsminister någon gång?
– Nej, absolut inte… ha,ha. För att vara statsminister ska man ha speciella egenskaper som jag inte har.
Säger du det eller någon annan?
– Jag säger det. Det har aldrig funnits i mitt huvud eller mina tankar, det är helt bortom min horisont. Är man politiker så måste man kunna respektera andras åsikter och man måste kunna hitta lösningar på problem och forma majoriteter och så, det är något man gör när man sitter i regeringen eller som partisekreterare till exempel eller Eu-parlamentariker. Samtidigt är jag en väldigt bestämd person, jag har bestämda uppfattningar och det finns positioner och uppfattningar som jag inte är beredd att överge. Jag tror att en del människor brukar beskriva mig som vänstersocialdemokrat, jag tycker inte om den beteckningen för i så fall är vi väldigt många vänstersocialdemokrater. Jag tycker det är viktigt att vara tydligt med vad jag tycker om vill åstadkomma. Det är en bra egenskap men det kan också vara något som gör att det är svårare att få tillräckligt stora majoriteter.
Under dina år som politiker har du drivit igenom ganska stora saker, är du även drivande hemma?
– Hemma är jag nog mer en soffpotatis, ha,ha, haa. Men det är klart, jag har bestämda uppfattningar och är mer rakt på sak där. Det är inte jag som bestämmer vart skåpet och soffan ska stå utan det är grupparbete i hemmet.
Du är uttalad EU-motståndare är det inte lite att jobba mot sin övertygelse?
– Nej, även vi som röstade nej är medlemmar i EU och då är det direkt korkat att luta sig tillbaka och säga att jag röstade nej alltså bryr jag mig inte. Det är otroligt viktigt för oss som röstade nej att vi är inne i EU och påverkar så att EU inte fattar beslut som går för långt åt det överstatliga hållet.
Du är en fiktiv figur i Lisa Marklunds bok Den röda vargen, vad tycker du om det?
– Hörre du, jag har inte läst en bok av Lisa Marklund så jag vet inte ens om det. Vad handlar boken om?
Är du fortfarande medlem i Luleå hockey?
– Nej, jag skäms.