Det är tornedalsfest och lätt att bli avundsjuk på gemenskapen.
The Magnettes värmer upp publiken med halv sättning. Men Rebecka Digervall och Sanna Kalla har varsin stark pipa. Tillsammans med Erik Zettervalls sologitarr är det mer än tillräckligt.
Bandets första singel Paper Cut släpptes för bara någon vecka sedan. Och i kulturens hus får publiken höra vart bandet är på väg. Nya låten Sleep again är en rockballad som skulle ligga rätt i munnen på Bonnie Tyler. Men uppdaterad och framförd med en väldig charm.
Rebecka Digervall lovordar Pajala innan sista låten, Home. Man kan flytta där ifrån men längtar alltid tillbaka, säger hon och publiken applåderar.
Kvällens huvudakt möttes just på tornedalsfesten för tre år sedan. Markus Fagervall och Tony Björkenvall. Den ene med erfarenhet från både popband och idoltävling, den andre från countrysvängen.
Det är två rutinerade musiker och kombinationen är över all förväntan. Det är mjuk stämsång och akustiska gitarrer. De backas upp av Freddy Holm. Hans slidegitarr gråter och ekar och det blinkas samtidigt åt både folkpop och countryartister som Townes van Zandt.
Fagervall och Björkenvall har skrivit och repat tillsammans sedan i våras. När de nu kliver fram med resultatet gör de det ödmjukt och lite nervigt.
- Det här är första gången som folk betalar för att se oss, säger Tony Björkenvall.
Men det går inte att ta miste på publikens kärlek.
- Vad härliga ni är! Säger Tony Björkenvall.
Till slut kommer de till låten som allt började med. Willy Clay Bands låt the Miner översatt till meänkieli av Hasse Alatalo. Kruvaa mies. Den tidigare pladdriga publiken tystnar.
Det är rysligt vackert. Och en sådan här kväll vill jag också vara tornedaling.