Vackert kör- och vokalarbete

Ja men - se där och så där JA: det behöver faktiskt inte handla om gästande stjärnor för att exempelvis Kulturhusets Stora sal, ska bli så kompakt publik-packad som det bara möjligt är. En lokal kör, Arctic Voices, fixade den publika omständigheten helt och totalt geschwint. Och kanske berodde det till åtminstone viss del på den offensivt färgstarka marknadsföringen, signerad av Katarina Gren (det har liksom varit rätt svårt att undvika annonsen med de två körtjejerna Helena Löfgren och Maria Öhman; illustrativt figurerande som ABBORNA Agneta & Annifrid). Det var frågan om en hyllning till Björn & Benny. Alltså inte till ABBA. Det föreligger en stor skillnad. De 36 kör-karlarna och -tjejerna startade programmet med Waterloo (föregånget av en ouvertyr bestånde av Bangkok från Chess) och kvalitativt placerades ribban redan där. Och rubbades därefter inte. Därefter omväxlade vokala solistinsatser med dito från hela kören. En kvintett musiker; Pär Soini, klaviatur, Dag Lindberg, gitarr, Stefan Gulliksson, bas, Håkan Landström, trummor samt Anna Johansson, fyllde ut alla möjliga luckor och tomrum. Samfällt snitsigt. Konferencieren Börje Ekström, på ständig men resultatlös jakt efter solistmikrofonen, var så påläst i fallet Björn Ulvaeus & Benny Andersson att han riskerade att fördröja hela programmet, men det ordnade sig. Det också. Körledaren Göran Lindgren suggererades in i körmystiken så väldeliga att han, åtminstone i, Ljusa kvällar om våren (ur Kristina från Dufvemåla) lutade sig bakåt så dramatiskt mycket att han nästan gick in i något slags spagat. I andra ögonblick tillät han sig några små försiktiga danssteg. Musikens makt är obarmhärtigt stark. Själv föll jag i ohöljd njutning inför majoriteten av det som offererades men placerar ändå självklara apostrofer inför solisten Peter Pakkala i Fait Accomplit, hans kollega Åsa Sandström i The Winner Takes It All och (framför allt) den totala vokala väldigheten som så nästan kusligt presterades av Pär Ekbom, i Vem ser ett barn. Det var också roligt att programmet var så pass genomarbetat och låt oss säga oväntat, att inte bara de "gamla vanliga numren" var representerade utan även mera ovanliga dito: Kärlekens tid, med text av Ylva Eggehorn och Efter regnet, med text av Mats Nörklit. Och så kan det ju absolut även påpekas att det var fint att drabbas av den nästan förutsägbart uttjatade Anthem i en gemensam snygg körversion, i stället för någon solist som i alla fall aldrig når längre än möjligen till de bakre stämbanden hos Tommy Körberg (detta var metaforiskt, jag kan ingenting om halsens anatomi). Men allt i allo konstaterat: snyggt och fint var det här. Mest hela tiden.

Vackert kör- och vokalarbete

Artic Voices får fyra Kurirenhästar i betyg av Rolf Nilsen för hyllningen till Abba-Björn och Abba-Benny på konserten i Kulturens hus på fredagskvällen.