– Om fem, sex år går en tredjedel av lärarna i pension och utbildningen krymper bara, säger Maria Grefve, ordförande för Lärarnas riksförbund i Luleå.
Lärarnas riksförbund vill ha högre lön och annorlunda arbetsförhållanden för lärarna – mindre administrativt arbete och mer tid med eleverna i klassrummet. Då skulle de få fler personer att söka sig till läraryrket.
– Jag kan se i både kommunala skolor och friskolor att utvecklingen försämras för varje år. Arbetsförhållandena, arbetsbördan – det är förändringar i det du ska göra och det du ska ta tag i. Det blir mindre tid klassrummet eller för att utveckla de ämnen du har, säger Marie Grefve.
En bidragande anledning till att läraryrket har tappat mycket i status är att skolan kommunaliserades, enligt Lena Fritzén, professor i pedagogik vid Linnéuniversitet. Hon har studerat hur lärare upplever att deras yrkesroll har förändrats från 1992-2011.
– Lärare hade i början på 90-talet en otrolig tilltro till kommunaliseringen, att det skulle ge dem mandat att styra över sin egna verksamhet, säger Lena Fritzén.
Men sedan 90-talet så har skolan blivit mer målstyrd och lärare jobbar allt mer administrativt då de måste fylla i specifika mål för varje elev.
– Man ska svara upp som lärare gentemot statens krav på betyg, nationella prov och liknande. Jag tänker mig att läraryrket är ett kreativt yrke där man varje dag kommer till skolan och säger ”vad gör vi i dag som är viktigt?”. Det kräver en ganska kreativ person. Men när det utrymmet försvinner på grund av yttre kontroll blir det inte så kul längre, säger Lena Fritzén.
Lärarnas riksförbund i Luleå är oroliga inför framtiden.
– Jag tycker inte det ser ljust ut. Det finns många delar man måste ta tag i. Vi måste få vara i klassrummet och undervisa och våra rektorer måste få bli ledare. Vi måste få tala om vad varje skola behöver, inte bara varje kommun, säger Marie Grefve.