– Hade man haft prevensionsperspektivet skulle man sätta in insatser till majoriteten av de här barnen, oberoende av om de själva säger att de har problem. Det här handlar om barn vars föräldrar är kända. Då borde man naturligtvis kunna vända sig till barnen också, säger Håkan Leifman, direktör för Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN.
På uppdrag av Sveriges kommuner och landsting, SKL, har CAN kartlagt situationen för föräldrar i i missbruks- och beroendevård och deras barn. Arbetet resulterade i tre rapporter som presenterades i fjol.
– Vi vill att de här rapporterna ska vara en slags ögonöppnare säger Leifman.
Resultatet är nedslående för Norrbotten. Endast 13,6 procent av barnen med föräldrar i missbruks- och beroendevården får stödinsatser.
– Det finns stora regionala skillnader som vi inte kan tolka på annat sätt än att man prioriterar frågan på olika sätt. Vi har inte hittat några förklaringar som pekar på att det skulle bero på något annat än vårdstrukturella skillnader, säger Leifman.
Även i län som ligger i andra änden av skalan, är andelen barn som får särskilt stöd låg. Störst andel som får stöd har Gotland med 28,1 procent.
– Det är olyckligt att det är så pass dåligt. Man har fortfarande inte familjeperspektivet när man pratar med den som har ett beroende. Det här måste inbegripa hela familjen, inte minst barnen, säger Leifman.
Det CAN studerat är alltså familjer där hemförhållandena är kända av samhället.
– Det finns också en stor grupp barn i Sverige som lever med föräldrar som missbrukar alkohol eller narkotika men som inte är inne i vården. De barnen är mycket svårare att nå. Det gör det hela ännu mer skrämmande, säger Leifman.
Förutom regionala skillnader finns skillnader inom länen.
Inger Kyösti är utvecklingsledare på Kommunförbundet Norrbotten, uppger att det sedan några år pågår ett arbete för att stärka barnperspektivet.
– Min uppfattning är att man absolut måste förstärka fokuset på barnen i missbruksvården. Små kommuner har i allmänhet svårare att tillgodose barnens behov. Men de har samtidigt närmare till samverkan. Där kan större kommuner ha det svårare, säger hon.
Förutom utvecklingsarbete som gjorts via SKL, hoppas hon att det Beroendecentrum som Kuriren berättade om i går ska göra barnen mer synliga.
– Det ska finnas två socialtjänstspecialister på länsnivå, där länets kommuner kan få tillgång till kompetensen, säger Kyösti.