Utdrag ur förhöret med 58-åringen.
Här redogör vi för några av sekvenserna i förhören med männen, som misstänks ha undanhållit mångmiljonbelopp i skatt. FL står för förhörsledaren.
FL: Men du tror att du har förstått brottsmisstankarna?
58-åringen: Ja.
FL: Men hur kunde det bli att det inte blev redovisat i dina inkomstdeklarationer?
58-åringen: Ja alltså, som min kollega berättade i går så vi var ju inne i en jobbig period med bolaget under den där perioden. Som du kanske har sett. Ehh och våran plan då eller våran tanke då det var att starta upp ett nytt bolag. Vi trodde att allt skulle krascha i (företagets namn). Och då satte vi igång den här processen och det var ju inte så smart. Och sen när vi skulle försöka reda upp det här så drog det ut på tiden och vi försökte få iväg våra aktier som var säkerhet eller det värde som vi hade i bolaget.
FL: Vad kan du berätta om kring att ni satte igång den där processen. Vad tänkte du då. Hur resonerade ni då?
58-åringen: Ehh resonemanget var ju att vi skulle starta ett nytt bolag för (företagets namn) skulle gå i konken. Att det skulle sluta finnas. Som vi hade jobbat med i 15 år.
Lite längre in i förhöret pressas 58-åringen på fler detaljer.
FL: Men jag tänkte hur kom det sig att dom ersättningarna betalades ut till privata bankkonton?
58-åringen: Ja tanken var ju då att använda dom till att starta upp ett nytt bolag.
FL: Dom pengarna?
58-åringen: Ja.
FL: Och var tanken då att det skulle skjutas på redovisningen av skatter och avgifter eller?
58-åringen: Ja tanken var att justera detta när vi hade startat det nya bolaget. Att rätta upp det.
FL: För det dröjde ju ganska lång tid.
58-åringen: Jo men alltså grejen var ju att när vi insåg det här och skulle börja på att justera det, så då insåg vi att vi hade inte kapital till betala alla dom här skatterna som var oredovisade här.
FL: Och hur tänkte ni då?
58-åringen: Ja vi fick ju panik och började att försöka sälja våra aktier i (företagets namn).
(...)
FL: Men när funderade ni på att ni skulle reglera allting då?
58-åringen: Ja, det kommer jag inte riktigt ihåg exakt men det, vi hade ju många och långa diskussioner och sedan var vi livrädda då för att sätta igång den här processen för då skulle ju hela, alltihop kapsejsa. Både privat och bolagsmässigt och allt. För vi hade ju inte det där kapitalet.
FL: Men tänkte ni, hur resonerade ni kring det att den här skatteskulden hela tiden växte då?
58-åringen: Jamen vi sa ju båda två att det där justerar vi så fort vi drar igång bolaget så då rättar vi upp. Och sen så gick ju tiden och det blev ju värre och värre. Beloppen blev ju större och större med tiden. Vi tordes ju inte röra den processen som vi hade satt igång.
Utredning och förhör har genomförts av Ekobrottsmyndigheten.
Männen uppger i förhören att de hela tiden hade för avsikt att betala tillbaka skatteskulderna. 58-åringen erkänner nedan att Skatteverkets siffror är korrekta.
FL: Men vad hade hänt om skatteverket inte hade skickat ut den här förfrågan då inledningsvis?
58-åringen: Ja vi hade avslutat det. Vi hade kört samma process ändå. Den var ju redan inledd.
FL: Du hävdar att ni skulle ha gjort någon form av självrättelse?
58-åringen: Ja, ja.
FL: I efterhand då, så många år efteråt?
58-åringen: Ja. Det var ju därför vi försökte sälja aktierna.
FL: Men jag tänkte är det riktigt det här med att det inte är redovisat inkomstskatt i dina privata inkomstdeklarationer på dom här ersättningarna?
58-åringen: Nä, det är inte redovisat.
FL: Och det är inte redovisat moms eller arbetsgivaravgifter på dom här ersättningarna?
58-åringen: Nä.
FL: Och dom belopp som finns här, du har ingenting att säga om beloppen?
58-åringen: Ehh som sagt var jag kan inte beloppen utantill så där men det stämmer säkert. För det här är väl taget från skatteverkets utredning.
Uttdrag ut förhöret med 57-åringen.
Förhören med 57-åringen går i samma spår. I den här sekvensen hävdar mannen att de skickat in pengarna även om inte Skatteverket hört av sig.
57-åringen: Det var inte uttalat att det inte skulle redovisas utan tanken var att vi sorterar upp det här sen. Alltså jag kan inte ge någon vettig förklaring till det.
FL: Men blev inte det resultatet att det aldrig redovisades?
57-åringen: Ja resultatet blev ju det. Tanken, tanken var aldrig att det liksom aldrig skulle göras på rätt sätt. Den tanken har aldrig funnits men nu blev det så. Och liksom fair enough jag fattar.
FL: Men om skatteverket aldrig hade skickat ut den här förfrågan, hade det hänt någonting då?
57-åringen: Då hade vi rättat till det så fort vi hade sålt aktierna.
FL: Och när hade ni gjort det då?
57-åringen: Ja så fort vi hade sålt dom.
Här pressar förhörsledaren 57-åringen på varför de inte försökte skaffa fram pengar på något annat sätt än att sälja sitt innehav i företaget.
FL: Men hade det inte gått att lösa på något annat sätt. I och med att ni återgick såsom anställda i (företagets namn), hade det inte varit ett bra tillfälle att rätta upp det?
57-åringen: Jamen hur. Det fanns ju inte pengar. Jag hade inte pengar till det.
FL: Jag tänkte om ni lånade upp på något annat sätt?
57-åringen: Nä den tanken fanns aldrig. Utan tanken var hela tiden låst på att vi måste avyttra våran andel för att korrigera det här. Så att logiskt kan jag ju fatta.
FL: Men tänkte ni aldrig på att ta upp privata lån för att lösa det här för att få frid och fröjd?
57-åringen: Jamen jag hade aldrig fått lån på dom här beloppen.
FL: Men gjorde du något försök till det eller?
57-åringen: Nä, det gjorde jag inte. För att tanken var, ja.
FL: Men jag tänkte inteckningar på huset eller liknande?
57-åringen: Nä det tror jag inte att jag tänkte faktiskt utan som jag, som jag som person, jag jobbar som väldigt (...).
(...)
FL: Men har du någon kommentar eller hur du ställer dig till dom här brottsmisstankarna. Om du erkänner eller förnekar brott?
57-åringen: Nä alltså, jag fattar ju läget nu men när vi började så då fanns ju inte ens tanken på att det var brottsligt. Det skulle ju korrigeras. Det skulle ju bara packas ihop och göras rätt. Så att jag vet inte vad jag skall svara på frågan liksom. Nu fattar jag ju. Då var det väl hjärnsläpp. Uppenbarligen. Så att, ja.