Utan sin dotter

Den 20 augusti 2003 stod det klart för Annika Pezu att hennes dotter som är svensk medborgare inte skulle komma hem från sitt sommarlov hos pappan i Grekland. När dottern för första gången själv skulle åka ner för att besöka sin pappa i somras hade hon en tur- och retur biljett bokad för återresa till Sverige. Den 11 augusti skulle hon flyga tillbaka till sin hemort Luleå där hon har varit folkbokförd och bott med sin mamma sedan födseln. Mamman har ensam vårdnad av flickan. När avresedagen till Sverige började närma sig meddelade pappan i Grekland att flickans hemresa blivit framskjuten till slutet av augusti, strax innan flickan skulle börja sitt första år i skolan i Luleå. Annika Pezu ville då prata med sin dotter på telefonen men pappan förvägrade henne det. Hon ringde då istället upp affären i Grekland där farmodern arbetar och där flickan brukade vara på dagarna. Flickan svarade på telefonen att pappan hade sagt att hon inte skulle få åka hem till Sverige igen. Annika Pezu ringde då upp pappan som bekräftade att flickan inte skulle tillbaka till Sverige. Han frågade sedan om hon som mamma skulle komma till Grekland. Hon sade nej. ? Då sade han att jag aldrig mer skulle få se min dotter, berättar Annika Pezu. Gjorde polisanmälan Hon gjorde omedelbart en polisanmälan och kontaktade kvinnojouren i Luleå som i sin tur kontaktade UD. ? Från UD sade man att det här skulle vara lätt ordnat och att hon skulle vara tillbaka hos mig på fem?sex veckor. Jag bröt ihop. Hela världen rasade samman. Fem?sex veckor lät så länge tyckte jag. Nu har det gått snart åtta månader, säger Annika Pezu. Tillsammans med kvinnojouren åkte hon i samråd med UD ner för att först försöka få hem flickan på ?frivillig väg?. Annika Pezu betalade själv resan till Grekland för sig och en av kvinnorna på kvinnojouren. De åkte till en annan ö än den där pappan och dottern befann sig, för att han inte skulle få reda på att Annika Pezu befann sig där och för hennes egen säkerhet. Hon kände sig rädd. Efter att ha kontaktat det svenska konsulatet på plats och kontrollerat att dottern befann sig i farmorns butik åkte hon dit tillsammans med kvinnojouren. Blev stoppade På väg från affären med dottern i taxin blev de stoppade. Pappan kom dit och slet med sig flickan. ? Det hela var över på två minuter, berättar Annika Pezu. Tillbaka på den andra grekiska ön kontaktade hon en grekisk advokat. ? Pappan gjorde så en stämning mot mig i grekisk domstol som gällde att jag inte skulle få lämna landet och att han skulle få tillfällig vårdnad av flickan. Jag infann mig i domstolen via ombud och stämningen blev avslagen. Min dotter hade han gömt, säger hon. Annika Pezu var tvungen att sätta sig på planet hem, med sin 7-åriga dotters oanvända flygbiljett i handen, en enkelbiljett Grekland -Sverige. Försöket att få hem henne till Sverige och Luleå hade misslyckats. Det skulle hon komma att få uppleva en gång till. Hemma i Luleå började en ny kamp för Annika Pezu, den att få information från UD och polisen om vad hon kunde vänta sig som ensam vårdnadshavare, vad hon själv kunde göra för att snabbast möjligt få hem sin dotter. Det visade sig då att UD tappat bort den första anmälan som kvinnojouren och Annika Pezu skickat in, att UD bytt handläggare och att UD skulle byta handläggare ytterligare en gång. Totalt fyra olika handläggare på UD har haft hand om Annika Pezus ärende under den här tiden. ? Jag har fått ordna allting själv. En gång ringde handläggaren på UD själv upp mig för att prata med mig. Då sade hon att hon inte hade mina handlingar framför sig utan bad mig dra hela historien en gång till. Det kändes respektlöst, det var ju ändå hon som ringde. Rättegången stoppades Den 30 september, med två veckors varsel fick hon så information av de grekiska myndigheterna att hon skulle infinna sig på rättegången i Grekland 13 oktober. Det gällde den stämning pappan lämnat in i Grekland när hon var där. Om Annika Pezu inte infann sig, så fanns det en risk att flickan inte skulle få lämna Grekland, att domstolen skulle döma att flickan skulle bli kvar i Grekland tills fallet var avslutat, och det skulle kunna ta ett och ett halvt år. ? Eftersom jag hade anmält det här till UD så får inte andra parten, pappan, starta en juridisk process. Så rättegången stoppades av UD, säger hon. I november meddelade pappan plötsligt att han tänkte ta med dottern på resa till USA. Eftersom han har bott där tidigare och har många vänner där blev Annika Pezu livrädd att han skulle bli kvar där och ta all hjälp han kunde för att på så sätt behålla dottern i USA. Hon kontaktade UD. ? På UD undrade de om jag visste vilket datum han bokat biljetten till USA och rådde mig att ringa amerikanska ambassaden som skulle se över det hela. Då kontaktade jag själv direkt centralmyndigheten i Grekland. Dagen efter ringde den myndigheten upp mig från Grekland och talade om att en åklagare meddelat pappan att han inte hade tillåtelse att lämna Grekland och att han blivit rädd när han fått beskedet, säger Annika Pezu. Sedan gick julen, den första julen utan dottern under hela hennes uppväxt, det blev nyårsafton och klockan slog in det nya året. ? Då brast allting. Jag vet inte varför. Kanske det var för att jag tänkte på att hon bara var sex när lämnade Sverige, att hon är sju nu och att det tagit så lång tid, säger Annika Pezu. Ansökte om bidrag Från början trodde hon att hon skulle få med sig dottern i september, sedan i oktober eller åtminstone innan jul. Så blev det januari och bara en och en halv vecka innan den rättegång, där det skulle avgöras om dottern skulle hem till mamman i Sverige fick Annika Pezu besked om datum och tid att infinna sig i Grekland. Hon ansökte av UD att få bidrag till resan, för sig själv, en stödperson och en Sverigebiljett för sin dotter. Eftersom det var mitt i vintern gick det inga charterplan, så resan blev lång och dyr. UD beviljade ansökan. Annika Pezu var dock tvungen att lägga ut pengarna själv och fick ta ett banklån. ? Så ringer de från UD nu i torsdags, den 12 februari, mitt i middagen och säger att de inte kan godkänna att de ska betala resan också för min stödperson. Men det har UD redan godkänt. Jag trodde UD var human. Hur ska man klara en sådan resa och rättegång själv? undrar hon. Rättegången den 26 januari i Grekland, blev något hon aldrig kunnat föreställa sig. Rättssalen var fullpackad med folk, hon tror att kanske 170 personer satt där totalt med domare, advokater, målsägare, åtalade, sekreterare och vittnen. Det var stimmigt i lokalen, folk pratade i mobiltelefoner och domaren fick lov att tysta salen fler gånger med klubban. Fyrtio fall skulle avgöras den dagen. Hon hade nummer 26. Klockan 09.30, efter en halvtimme var det hennes tur att bli framkallad till domaren som skulle meddela hur det skulle bli med deras fall. Hon var livrädd. Även pappan var där, utan advokat. Han meddelade att advokaten inte hade tid att infinna sig. Allting förändrades. ? Han fick rättegången uppskjuten, säger hon. Domaren sade då att mamman, Annika Pezu, skulle få ta hand om flickan, som hon tidigare brukat, under den tid hon var kvar i Grekland. Det var första gången hon fick umgås med sin dotter på flera månader. Första besöket var hemma hos pappan, men för sig själva i flickans rum. ? Hon har alltid varit så livlig. Nu var hon blyg och lite artig. Jag försökte mest bara vara lugn. Andra dagen for vi och red vi tillsammans. Hon är så duktig att hoppa med hästen. Sista dagen, då var det bara hemskt, säger hon. För att du skulle åka hem? ? Jaa. Tvingas åka hem igen Annika Pezu blir så tvungen att sätta sig på planet till Luleå utan sin dotter igen. Hela tiden, de senaste månaderna har tankarna malt kring hur dottern har det och hur hon ska få hem henne till Luleå. Hon berättar hur svårt det har varit att behöva uppge sitt skäl för olika myndigheter för att få ut handlingar om d

Utan sin dotter

Det har gått åtta månader sedan henns sjuåriga dotter lämnade hemmet i Luleå.32-åriga Annika Pezu kämpar varje dag för att få hem sitt barn från Grekland.? Det tar så lång tid det här, och hon är så liten och då är det här så väldigt lång tid, säger Annika Pezu.

Det har gått åtta månader sedan henns sjuåriga dotter lämnade hemmet i Luleå.
32-åriga Annika Pezu kämpar varje dag för att få hem sitt barn från Grekland.
? Det tar så lång tid det här, och hon är så liten och då är det här så väldigt lång tid, säger Annika Pezu.