Vi befinner oss i Medborgarskolans lokaler strax intill Södra hamn i Luleå. På whiteboardtavlan skriver Mattias Wiggefors ned några välbehövliga nummer. Han är ordförande för Nattvandrarna i Luleå och i kväll ska de ut på stan. Deras nattvandring sker i samverkan med myndigheterna, något han tycker är viktigt. Polisen är av samma inställning, dagen innan har jag pratat med kommunpolisen Stefan Ström.
– Vi är positivt inställda till verksamheten. Tanken är att vi ska utveckla vår samverkan till hösten, säger Stefan Ström.
Mattias Wiggefors har varit föreningsaktiv under större delen av sitt liv. Det har handlat om allt från elevråd till dåvarande Ungdomsstyrelsen och gruppen Ungdomar mot rasism. Och redan under 90-talet började han att nattvandra.
– Mycket av tankesättet som vi hade då finns kvar, säger han
Efter genomgången delas gruppen på fyra personer upp och Mattias Wiggefors åker ut till Gültzaudden tillsammans med Mattias Taavola. Trots åldersskillnaden kommer de båda bra överens och föredrar att nattvandra ihop.
– Vi har känt varandra i ett år, vi träffades på krogen och det klickade ganska direkt, berättar Wiggefors.
Nattvandrarna i Luleå tillhör stiftelsen Nattvandring.nu som finns från Överkalix i norr till Ystad i söder. Tanken är att man genom synlighet ska skapa en trygghetskänsla bland ungdomar ute på stan.
– Själva mötet med ungdomarna är otroligt viktigt, det är viktigt att man kan bygga upp en relation, säger Taavola.
Under fredagskvällen är det få ungdomar ute, trots skolavslutning. Det duggar lätt ute, kanske kan det vara en förklaring.
– Tja!
Mattias Wiggefors går fram till en ensam kille som sitter på en vespa nere vid stranden på Gültzaudden.
Mattias Taavola – till skillnad från Mattias Wiggefors – har inte varit med sedan 90-talet. Han var knappt född då, men det var ändå han som ville starta upp en nattvandringsgrupp i våras.
– Jag tvekade inte många sekunder. Mötet med människorna och att kunna vara den där hjälpande handen har betytt så mycket för mig, säger Mattias Wiggefors efter han har försäkrat sig om att allting var bra med killen som sitter på vespan alldeles intill oss.
Närmare midnatt åker de ut till Sunderbyn där flera ungdomar ska befinna sig. På väg ut tilltar regnet och det som kunde bli årets tillställning mynnade i stället ut i en stor samling ungdomar som är ivriga att ta sig hem med sista bussen. Wiggefors och Taavola går fram, hälsar glatt och börjar prata vänskapligt. De vill inte framstå som myndighetspersoner.
– Jag har träffat dem inne i centrum en gång tidigare. Jag har inga problem med att de är här, säger en av ungdomarna.
William Rönnbäck som står intill instämmer.
– Jag tycker att det är bra att de är här ute. De är ju kul att snacka med dem också.
Efter några utdelade regnponchos åker duon tillbaka mot stan igen. Stämningen är god i bilen.
– Det är bara glädje när man träffar ungdomarna, det ger en sådan feel good-känsla i magen som inte går att köpa för pengarna, säger Mattias Taavola.
Mattias Wiggefors instämmer.