Ungdomarnas stöd i festnatten

Medan andra gör sig festfina inför middagsbjudningar och kalas samlas nio personer i en lokal på Skeppsbrogatan. Klockan är 20.00 och det är fredag. Dock inte vilken fredag som helst, utan Luleåkalasfredag. Ungdomarnas kväll, menar Åke Öström.Han är en av de nio personer som strax ska klä på sig de välkända orangea jackorna och förvandlas till Vuxna på stan.Innan de ger sig iväg fylls fickorna med godis.- När de tjattrar för mycket brukar jag säga: ta den här och sug på i stället, berättar Frideborg Öström.Och så funkar det alltid att inleda en dialog med att säga: vill du ha en kola?Inte mamma och pappa
Kalasområdet är under fredagskvällen fullt av ungdomar. Massor av ungdomar, konstaterar Vuxna på stan.- En del är på lyset, men det verkar vara glad stämning, säger Frideborg Öström.Strax därefter passerar en tjej som deklarerar för sina kompisar att hon vill fara hem och supa.- Hon var inte gammal ... Man hör mycket bara då man går förbi såhär, säger Frideborg.Det är en tråkig grundinställning sådana ungdomar har, menar hon. Men åt det kan Vuxna på stan inget göra.- Naturligtvis vill vi inte att de dricker. Men vi är inte deras mamma och pappa, vi kan inte komma med pekpinnar. Jag är här för att de inte ska slå ihjäl sig eller bli våldtagna. Och den som behöver en kram ska få det, det är vad jag kan ge. Eller en kola, säger Frideborg Öström.Hon menar att det inte handlar om hur många fulla ungdomar de skickar hem.- Att bygga upp ett förtroende, prata med ungdomarna, ge dem en klapp på axeln och tala om att de är mycket värda. Det kan göra underverk, säger Åke Öström.Fest i gränd
Strax efter 22.00 kommer en kille fram och skakar hand med Åke Öström nere i Södra hamn.- Har ni en telefon att låna ut? Jag hittar inte mina polare, säger han bekymrat.Åke tar fram mobilen och knappar in siffrorna som killen rabblar.- Tack, jäkligt schysst, säger killen efteråt.Att vara vuxen på stan innebär med andra ord att ibland få agera telefonkiosk.- Det får man bjuda på, menar Åke Öström.Inget betalt
Vi lämnar kalasområdet och tar en promenad genom stan. Efter ett tips från den andra gruppen går vi in i en gränd som till en början verkar ödslig. När vi kommer närmare hittar vi dock ett 30-tal ungdomar med diverse flaskor i händerna. Märklig festlokal, kan tyckas. Vuxna på stan får inte hälla ut innehållet ur flaskorna. I stället småpratar de med ungdomarna och konstaterar att läget är under kontroll.- Får ni pengar för att vara här? frågar en ung tjej med en cigarett i handen.- Nej, svarar Vuxna på stan.- Är ni här gratis? Får ni inte ens jackan? säger tjejen förvånat.Smedjegatan är vårt nästa mål, där det enligt polisen kunde vara stökigt i kväll. Mycket riktigt. En vild diskussion mellan ett gäng killar spårar ur och blir till knuffar, som i sin tur blir till slag. Vuxna på stan närmar sig gruppen, men förstår direkt att det är bäst att backa undan. Åke Öström tar fram sin telefon och ringer polisen.- Sådana här gånger kan vi inget göra. Du ser, han är inte ens kontaktbar, säger Frideborg Öström.Mycket fylla
Klockan närmar sig 23.30 och godiset har tagit slut. Vi traskar tillbaka mot Skeppsbrogatan och möter grupp ett längs vägen. Väl framme i lokalen hittar vi även grupp två.De nio vuxna tar av sig jackorna och hänger dem på stolsryggarna. Över en kopp kaffe och några mintchokladrutor samtalar de om kvällen så här långt.- Mycket fylla men inget allvarligare brott, sammanfattas kvällens första timmar.- Men det är nu det kan börja hända grejer, säger Frideborg Öström och tar en klunk av kaffet.Snart åker de orangea jackorna på igen, kvällen är långt ifrån slut för de nio vuxna. Där ute väntar klungor av kalasande ungdomar i behov av en pratstund eller en kram.Eller kanske bara en kola.

Ungdomarnas stöd i festnatten

I sina orangea jackor vandrar de genom stan för ungdomarnas skull. Genom att finnas där och bjuda på en kram eller en kola vill de skapa trygghet och synliggöra ungdomarna. Kuriren följde med Vuxna på stan under fredagens Luleåkalaskväll.