Underkända vägar

106 vägmil i Norrbotten undersöktes. Sommarens testbil, som Kuriren berättade om i juni, körde E 4, E 10 och riksväg 45. Resultatet är inget som glädjer bilisterna. Ju längre norrut man kommer i landet, desto mer trafikfarliga blir vägarna. Däremot går det inte att peka ut Norrbotten som sämst i landet.  ? Vi har inte sett så mycket på länen, utan mer på regionerna. Det går därför inte att jämföra Norrbotten med andra län i Norrland, påpekar Niklas Thorslund. 75 procent av de undersökta vägsträckorna i Norrbotten får underkänt, det vill säga två eller en stjärna. Detta kan jämföras med 61 procent underkänt i mellersta Sverige och bara 30 procent i södra delarna av landet. 14 kilometer får toppbetyg 25 procent av granskade vägmilen i länet får godkända tre stjärnor, medan bara 14 kilometer kan skryta med högsta betyget fyra stjärnor. De sträckorna är så små duttar på kartan att de nästan inte syns. Men det tycks röra sig om några kilometer vid Piteå, motorvägen där, någon bit väster om Kalix och en kort sträcka söder om Råneå, alla på E 4. E 10 får underbetyg nästan hela vägen, medan riksväg 45 är något bättre. Fast den som kört 45:an söder om Porjus har svårt att förstå hur den delen kan vara trestjärnig fram till Liggadammen. Undersökningens resultatet förskräcker, menar Niklas Thorslund som speciellt pekar ut E 10.  ? Det är upprörande att en Europaväg ska ha så dålig trafiksäkerhetsstandard. Och när riksväg 45 skyltas om till Europaväg måste man ställa sig frågan om inte Norrbotten har Europas sämsta Europavägar. Det borde vara minimikrav att Europavägar åtminstone har en standard som motsvaras av tre stjärnor vad avser trafiksäkerhet. Vad behöver åtgärdas på underkända avsnitt?  ? Den mest rimliga åtgärden för vägarna i Norrbotten är att man rensar sidoområdena från farliga objekt och att det blir rejäla skyddszoner. Detta borde vara första naturliga steget. Sidområdesprojekten behöver inte kosta orimligt mycket, bedömer Niklas Thorslund.  ? Nej, att förbättra en vägs sidoområden kostar 300.000 kronor per kilometer. Förhållandevis billigt, om man jämför med mitträcken som kostar 2,3 miljoner kronor per kilometer. Jag tror att Vägverket håller med om att det är bäst att börja med sidoområdena. Bra med mitträcke Mitträcke är ett mycket starkt plus i bedömningen av vägarna.  ? Det gäller framför allt där det är högtrafikerat eftersom risken för frontalkrockar och omkörningsolyckor ökar med trafikflödet. Pekar undersökningen på att hastighetsgränserna bör sänkas?  ? Det är inte så enkelt. Man måste få en acceptans hos trafikanterna att hastigheten sänks, annars är det meningslöst och folk kör lika fort som tidigare. Lägre fart måste kombineras med stråk där hastigheten kan vara relativt hög. Och hänsyn måste tas till framkomlighet och att regional utveckling påverkas av sänkta hastighetsgränser.