För någon vecka sedan ordnade arbetsmarknadsförvaltningen och socialförvaltningen i Luleå en riktad jobbsökarträff för ukrainare i Stadshusets nedre plan.
Bland de intresserade jobbsökarna fanns Larysa Kobzarenko, Yerheniia Headkova och Karina Kobzarenko.
De kom till Sverige för drygt ett år sedan och har sedan dess hunnit bo på flera orter – Stockholm, Boden och Råneå. Yerheniia Headkova har dessutom bott i Haparanda där hon arbetade på ett äldreboende tills de slutligen placerades i Luleå för någon månad sedan.
De har fått möjlighet att studera svenska på en kurs på Sunderby folkhögskola, men har inte lyckats få jobb än.
– De vill att man ska tala svenska, säger Yerheniia Headkova.
De vill inget hellre än att börja plugga svenska på SFI, men har fått nej.
– Vi har frågat kommunen, men vi får inte, säger Larysa Kobzarenko på trevande svenska.
Yerheniia Headkova berättar att hon får 61 kronor om dagen från Migrationsverket. Hennes dotter får 40 kronor om dagen.
– Pengarna räcker, men man får köpa begagnade kläder och lite mat, säger hon med betoning på lite.
Fredrik Lindqvist delar ut lappar där man kan fylla i sina kontaktuppgifter. Han är enhetschef inom hemtjänsten och ska starta en ny grupp, servicegruppen, som ska jobba i hela kommunen med hemtjänstens städuppdrag.
– Kommunen behöver folk, så det känns jättebra att vi kan hitta möjligheter, även för de som är lite språksvaga att hitta bra jobb, säger han.
I servicegruppen hanterar man inga mediciner, så då behövs inte lika avancerad svenska, förklarar han.
Monica Barck Flygare arbetar på Arbetsmarknadsförvaltningen som har arrangerat träffen.
– Vi gjorde ett event enkom för ukrainare eftersom socialförvaltningen har ett så gigantiskt rekryteringsbehov. Man kommer lättare till tals om det inte är en stor mässa utan lite mindre och mer intimt.
Det är språket som är det stora dilemmat konstaterar hon.
– Det som är svårt i de här yrkena i vård och omsorg är ju svenskan. Så det är ett bekymmer. Flertalet av ukrainarna talar heller inte engelska.
I Luleå finns just nu 204 kommunplacerade ukrainare, berättar Andreas Hallikainen, enhetschef, Arbetsmarknadsförvaltningen, och ansvarig för mottagandet i Luleå kommun.
Majoriteten är kvinnor med barn, men på senare tid har det kommit några män också som hör till familjerna. De flesta bor i egen lägenhet.
Barnen går i vanlig skola, men någon undervisning i svenska på SFI för vuxna ukrainare har inte Luleå kommun. Däremot erbjuder studieförbunden och Sunderby folkhögskola svenskundervisning.
– Sedan testar vi en ny grej, språk-appen Lingio, där de får lära sig grundsvenska och den har varit väldigt framgångsrik.
Kommunen tillhandahåller en lokal där studieförbunden får vara med sin undervisning och även andra föreningar som vill ordna något för ukrainare får hålla till där.
Tre boendeassistenter arbetar med rådgivning när det gäller boende och arbete.
– Merparten har fått jobb eller extrajobb, berättar han.
En svårighet är att de inte kan folkbokföra sig, så de kan inte själva stå på ett lägenhetskontrakt, berättar han. Istället är det kommunen som hyr av Lulebo och upplåter lägenheter till dem. De som har lön betalar hyra. Så länge EU:s massflyktsdirektiv gäller och kommunen får ersättning av Migrationsverket kan de bo kvar.