Lukten av sötma tränger sig med hetta och örter, för att sedan blanda sig med ljudet av franska hälsningar och engelska artighetsfraser. Dofterna kommer växelvis beroende på vilket stånd du passerar just då, och stekhällarna som liknar överdimensionerade tefat, med mat upp till bristningsgränsen, får blicken att vandra mellan de olika stånden. Matmarknaden har än en gång kommit till Luleå, och i fyra dagar kommer Storgatan att packas med franska ostar, tyska korvar och grekiska gyros.
Bakom berg av engelsk fudge skymtar vi det tyska paret Klaus och Susi Stöttwig som har rest runt och sålt sina handtillverkade godbitar i 38 år.
– Engelsmännen vill inte ha saltade sötsaker, tvärtom från vad ni i Skandinaver gillar. Allting ska nästan vara lite salt. Vi har gjort de här salta smakerna speciellt för Skandinaverna, säger Klaus Stöttwig och för fingret över en handfull sorter på bordet.
Sedan barnsben har Klaus Stöttwig drillats in sötsakernas värld. Hans pappa ägde ett bageri, men det var när faderns engelska kompis – som ägde en fudgefabrik i Manchester – ville gå i pension som Klaus bestämde sig. 18 år gammal flyttade han till England för att ta över företaget, och det blev en framgång. De började med nio sorter, nu tillverkar de över hundra – och några av dem säljer de till lyxvaruhuset Harrods i London. Resten säljer de under de otaliga marknaderna runt om i Europa som de medverkat på i 38 år.
– Allt vi tillverkar, tillverkar vi med passion. Det måste finnas en känsla, en kraftig smak, säger Klaus medan han knyter nävarna som för att demonstrera vilken känsla han menar.
Snett över den smala gången av stånd står Bastien Lemarchancl och rör i ett av de där överdimensionerade tefaten, den här gången fylld till bredden med en potatisrätt. Han är en veteran i sammanhanget, redan som tioåring följde han med sin pappa på matmarknader under skolloven. För sex år sedan tog han över företaget, som har funnits i hans familj i 25 år, från sin pappa.
– Det var exalterande när jag var liten, och jag har fortfarande väldigt roligt. Vi möter olika människor från olika kulturer hela tiden. Det blir aldrig tråkigt eftersom vi flyttar så ofta, säger han.
Han och kollegorna säger att de gillar Sverige. De hoppas få se norrsken, som de gjorde förra året.
– Jag gillar Sverige, det är najs, hinner Bastien Lemarchancl säga innan hans kompis Romain fyller i:
– Och de svenska tjejerna!