Hon är besviken. Men motiverad. Om ett år ska hon hela vägen upp. Dit räckte inte årets försök då hon fick stanna på 4.300 meters höjd. Dagen innan det var dags att bestiga Mont Blanc drabbades Luleåbon Mari Wigren, 33, av migrän.
- Jag fick så ont i huvudet. Guiden sade att jag förmodligen reagerade på höjden men du vet, jag är finne och envis som fan. Så jag gick och la mig med tanken att ta mig till toppen.
Strejkade
När Mari Wigrens team, som bestod av Luleåbon Johanna Mattson samt en guide, nådde 4.300 meter gick det inte längre.
- Det var något i huvudet som strejkade. Jag började spotta blod och tappade känseln i fingrar och tår.
Då blev det bråttom. Mari Wigrens team såg att hon började tappa koordinationen och förstod att hon måste ner så fort som möjligt.
- De sade: "Mari du mår inte bra, vi måste vända". Det var inte så kul men om det tar för lång tid är bland annat risken att lungorna fylls med blod.
Mari Wigren beskriver att hon var nedkyld och helt slut.
- Kroppen fungerade men inte hjärnan. Det var ett sådant tryck i bakhuvudet.
Av sitt team fick Mari Wigren hjälp att ta sig tillbaka till fjällstugan men smärtan släppte inte och de tog liften ner till Chamonix.
- Jag var skitbesviken när jag väl kom ner och började må bra igen. Här har jag tränat som ett jävla djur i sex månader och så får jag höjdsjuka. Kroppen var inte tillräckligt acklimatiserad.
Nu är planen att träna som ett djur igen. I maj ska hon stå på toppen.