Den bastant låsta dörren ger ett oansenligt intryck. Bakom ytterdörren i massiv teak gömmer sig en lokal som få Luleåbor har sett.
I förrummet står ett runt matbord med sex matsalsstolar klädda i tyg. Från det välvda taket hänger en kristallkrona. Väggarna är vita så när som en ensam oljemålning, en ljusstake och en spegel med gyllene ram.
– Jag skulle gärna vilja nyttja det här rummet på något sätt, men vi vet inte riktig hur, säger Vegard Olsen.
Bakom en glasvägg skymtar stadshotellets vinkällare. På markteglet har grovkornigt grus strötts ut. Härinne är temperaturen konstant 14 grader. I taket hänger ytterligare tre kristallkronor som sprider ljus över lagerhyllor i trä.
Vinkännaren Erik Grödahl böjer sig ned till den nedersta hyllan och plockar fram en flaska. När han stryker bort dammet framträder en text i vitt: Boal Solera 1920 Madeira.
– Det är källarens äldsta flaska. Jag har inga tvivel om att innehållet är perfekt. Madeira brukar åldras med värdighet. Smaken kan till och med ha förfinats.
På internationella dryckesauktioner kan en 100-årig Madeira säljas för femsiffriga belopp.
Han har fått uppdraget att förnya stadshotellets vinkällare, som säkerligen legat på samma plats sedan invigningen 1903. Innan Erik Grödahl tog sig an uppgiften saknades det en aktuell förteckning över utbudet.
Här ligger lite av stadshotellets dilemma. Efterfrågan på äldre sällsynta viner är förhållandevis liten i Luleå. Dessutom finns det i dag bara en restaurang i hotellet och det är puben The Bishops Arms.
– Jag skulle tro att värdet för vinkällarens innehåll uppgår till två-tre miljoner kronor. Det är svårt att göra en korrekt värdering eftersom det är omöjligt att veta i vilket skick vinet är. Om flaskans innehåll inte övergått till att bli vinäger, borde det finnas här en mängd som är värda över tusenlappen, bedömer Erik Grödahl.
Hur smakar ett äldre årgång?
– Vin fortsätter att utvecklas även efter buteljeringen. Ett friskt, ungt vin kan med åren få en mognare, mer fyllig smak. Ungefär som en vindruva som övergår till att bli ett russin.
Han ogillar att bli kallad vinsnobb, men kan utan att ljuga kalla sig svensk mästare i vin. Största meriten är ett VM-brons i blindprovning. I dag har Erik Grödahl byggt upp ett företag som arrangerar uppemot 150 dryckesprovningar om året.
Det är en av metoderna som ska tömma stadshotellets vinkällare.
– Vi vill på sikt skapa en modern vinkällare som är mer anpassad till dagens efterfrågan. I dag är det möjligt att beställa våra äldsta årgångsviner, men det sker kanske bara någon enstaka gång i veckan. Nu ska vi arrangera egna vinprovningar. Erik Grödahl har fria händer att välja ett tema för varje tillfälle, berättar hotelldirektören Vegard Olsen.
Erik Grödahl anser att vinprovning är ett bra metod för att tömma förrådet.
– Det är en kul grej för vinintresserade. Här finns det mycket att välja på. Det finns goda starkviner, en bra mix med tunga bordeauxviner, krämiga bourgogneviner och friska viner från Alsace. Rent teoretiskt skulle det vara möjligt att erbjuda ett vin av samma årgång som beställaren.
Är det länets mest dyrbara vinkällare?
– Jag måste tillstå att jag sitter på sekretessklassificerade uppgifter som förhindrar mig att ge dig ett svar, men jag har svårt att se att det finns någon kommersiell vinkällare i Norrbotten som håller den här digniteten, säger Erik Grödahl.