Tuff väg tillbaka efter lavinolyckan

- Jag och en kompis från USA, Colin Haley, hade åkt lift upp till 3.200 meter längs berget Aiguille Verte (Det gröna berget) vid Chamonix. Sedan klättrade vi upp till 4.000 meters höjd med skidorna på ryggen. Vi började åka efter snöränderna. Allt gick väl till dryga 400 meters höjd. Där utlöstes en lavin. Och snart var jag inne i snömolnet och följde med till den branta backens slut. Kunde inte röra sig
- Som tur var åkte jag med ovanpå snömassorna. Jag klarade mig från isblock, utskjutande berg och spetsiga stenar. Väl nere märkte jag att jag var svårt skadad och kunde inte röra mig. - Senare visade det sig att nacken var bruten. Jag hade fyra frakturer i ryggen, bröstbenet mellan revbenen hade knäckts och höftbenet var brutet. Hela kroppen var blåslagen och lungorna var skadade. Jag hade bara 10-15 procents andningskapacitet, berättar Andreas. Ville komma igång
Kompisen Colin befann sig snett bakom Andreas, när lavinen gick och klarade sig helskinnad. Han slog genast larm. En ytbärgare från en räddningshelikopter gav första hjälpen och lade Andreas på en bår som firades upp i helikoptern. Färden gick vidare till ett mindre sjukhus för bland annat röntgenundersökningar. Sedan till Grenoble, där han fick stanna för två veckors behandlingar och operationer. - Efter det blev det ambulansflyg till Sunderbyn. Men där stannade jag bara åtta dagar. Jag ville komma igång med träning igen. En sjukgymnast hjälpte mig de första stegen. Bland annat byggde hon om en motionscykel så jag kunde ligga och trampa.Är starkare i dag
- Sedan har det gått snabbt. Nu tränar jag för fullt. Jag är starkare i kroppen och springer bättre än före olyckan. Det blir mellan fem och tio mil i veckan. Jag klättrar nu även hårdare än förr.- Jag har åkt på skador även förr. Två veckor efter att jag tidigare opererat ett knä åkte jag min värsta åkning hittills, fortsätter Andreas Fransson.De senaste fyra åren har Andreas bott i Chamonix. Och dit har han redan hunnit återvända efter skadetiden. Han kom hem till sina föräldrar i Björkskatan för bara en vecka sedan.Tillbaka i vinter
- Jag hann med att klättra i bergen. Och i vinter återvänder jag till Chamonix och franska Alperna. Det blir då till att åka utför branta lut. Det ultimata sättet att åka skidor. Det som driver mig är att förverkliga drömmar. Och i Chamonix finns många utmaningar, där det inte åkts skidor de senaste 20 åren för att det tidigare gått laviner där. Det gäller att döda en myt. Det är en otrolig känsla att åka i en brant, säger Andreas.Flera av dina närmaste kompisar inom extrem skidåkning har omkommit de senaste åren. Är du aldrig rädd att det ska gå samma väg med dig ...?- Jag tänker inte så. Rädsla är att gå från säkerhet till osäkerhet. Jag läser berg och risker. Även om jag vill testa gränser så har jag känt att det räcker. Jag har vänt om och avbrutit åkningar och klättringar många gånger. Det tar många år att lära sig var faror kan lura. Men ibland, som i min senaste olycka, kan man inte förutse objektiva risker. Det handlar till exempel om en lavin som utlöses eller stenar som faller ned. - Egentligen är det enkelt att åka skidor. Det handlar om inställningen. Se hur saker egentligen är. Men det mentala går först. Sedan tekniken.Vad gör du då du inte klättrar i berg eller sysslar med extrem skidåkning ..?- Jag skriver mycket. Det kan handla om filosofiska betraktelser, dagböcker, upplevelser, poesi och noveller, avrundar Andreas Fransson

Tuff väg tillbaka efter lavinolyckan

- Tur jag inte blev förlamad. Luleåbon och en av världens främsta extremskidåkare Andreas Fransson, 27, berättar om en svår olycka i franska Alperna den 19 april i år.