Tuff miljö ger tuffa tjejer

Det var i december 2003, dagen innan julafton, som det stod klart att Lena Forsberg skulle få doktorandbidrag till studien. Ambitionen var att hitta ett ämne som handlade om fritidens betydelse för människan, att valet föll på hästsektorn var inget självklart.- Ändå har jag varit stalltjej och är det fortfarande. Men det är väl som min handledare sade, ofta ser man inte det fält man kommer ifrån själv, säger Lena Forsberg som tillhör Luleå tekniska universitet men är stationerad i Skellefteå.Män och överklassdamer
Bakgrunden till att ridning blivit en folkrörelse finns inom militären och jordbruket. Lena Forsberg berättar att det var när hästarna inte längre behövdes inom de båda områdena som de började lånas ut till ridskolor. Insikten om att ridning var hälsosamt stod klar och barn och vuxna skulle ges möjligheten.- Före 1950-talet var det mest män som red, samt några överklassdamer. Nu har hästen ändrat betydelse, den finns också numera inom den kvinnliga världen, säger Lena Forsberg.Farlig värld
Under arbetets gång har hon intervjuat två olika grupper, dels kvinnor som tillbringat sin ungdomstid i stallet men även ungdomar som håller till där nu. Gemensamt för dem alla är att stallmiljöns krassa verklighet gör dem handlingskraftiga.- Saker som händer med hästar, till exempel att de dör och kommer lösa gör att stalltjejerna måste ingripa. Det är en farlig värld, unga tjejer med sina unga kroppar måsta inta ledarskap mot dessa stora djur, tjejernas handlingar sätter sig i hur de är i världen, säger hon.Förväntas vara kvinnliga
I uppsatsen slår Lena Forsberg också fast att stallmiljön vidgar kvinnors genusutrymme. I världen utanför ridskolan förväntas de vara kvinnliga med allt var det innebär, i stallet förväntas de vara handlingskraftiga vilket de också är.- Troligen följer den här känslan av ledarskap med dem senare i livet. Om jag går vidare skulle det vara intressant att veta var de hamnar. I dagsläget kan jag bara spekulera men jag tror att det är väldigt individuellt hur man lyckas bära med sig detta, säger hon.När hon ser till sina egna närmaste vänner som hon hängde i stallet med så har två av dem numera eget företag, en arbetar på resebyrå, inte i en chefsbefattning men mycket med guidade turer, en annan av vännerna är ridlärare och en av dem läkare. Läkaren är enligt Lena Forsberg den av dem som behövde stallet mest.Lena Forsberg berättar också att stalltjejerna beskriver sig själva som obrydda och ser sig som lite annorlunda än andra flickor. De vill ha stallet som en befriande dimension, där behöver de inte bry sig om ifall de är rufsiga i håret eller i fall tröjan inte är den snyggaste.- Obryddheten handlar om kommentarer från andra utanför som inte riktigt förstår vad de gör i stallet, om gliringar som de får om att de bara står och mockar hästskit hela dagarna. Då stalltjejerna anser att folk utanför ändå inte förstår bryr de sig därmed inte om vad de tycker. Positiv fostran
Du har själv två barn, skulle du vilja att de växte upp i stallmiljön?- Ja det vill jag faktiskt verkligen, med betoning på positiv fostran. Min dotter börjar vara i stallåldern och ett tag var jag tveksam till om jag skulle låta henne utsättas för allt man utsätts för. - Jag ville skydda henne från att bli trampad på av hästarna, klämma sig och bli avslängd. Men nu ser jag hur hon växer av det. Det är få som på sin fritid får en utbildning, säger Lena Forsberg.

Tuff miljö ger tuffa tjejer

Hjältar i en kompromisslös värld. Så beskriver Lena Forsberg stalltjejer efter att ha djupstuderat stallmiljöns betydelse. - Jag har inte tänkt på att stallet erbjuder en slags ledarskapsutbildning, utan alltid sett det mer som en fritidsgård, säger hon.