Rödkallens trygghetsboende är Luleås första i sitt slag och det invigdes i mitten av maj. Hälften av de drygt 40 hyresgästerna flyttade in direkt efter invigningen och resten har flyttat in under den här veckan.
Lulebo äger huset och de som fått lägenheter har alla stått i Lulebos kö. För att bo där måste man ha fyllt 70 år. Lägenheterna är anpassade för äldre behov och det finns också ett stort gemensamt samlingsrum där man kan träffas och umgås. Men matlagning, städning och tvätt för man sköta själv om man inte har hemtjänst.
Någon vårdpersonal finns inte, men väl en husvärd. Hon heter Sofia Eriksson och finns på plats fyra timmar varje dag, måndag till fredag. Hennes tjänst bekostas av Socialförvaltningen vid Luleå kommun.
– Jag ska vara en hjälpande hand, ordna med social service och vara en extra trygghet för de som bor här, säger hon och berättar att de praktiska frågorna varit många den första tiden.
Runt det stora bordet i samlingsrummet träffar vi fem av hyresgästerna, som samlats för att dricka kaffe och prata. Någon har bott där i tre veckor och någon bara i en dag. De skojar och pratar som om de känt varandra i många år.
Två som blivit kompisar är Berndt Nilsson och Ragge Mukka, två pigga herrar på 74 respektive 78 år. Varje morgon träffas de i Ragges lägenhet över en kopp kaffe.
Berndt Nilsson kommer ursprungligen från Alvik, utanför Luleå. Efter 28 år i Norrköping fick han hemlängtan och flyttade in för tre veckor sedan.
– Och här är det så skönt att bo, rena himmelriket, säger han.
Lika glad är Ragge Mukka. Han är född och uppvuxen utanför Karungi. Efter en sväng till bland annat Stockholm så flyttade han på 60-talet till Luleå och har bland annat bott i punkthusen på Rödkallens väg, ett stenkast bort, i slutet av 70-talet. De senaste 22 åren har han bott i Boden.
– Men mina döttrar ställde mig i Lulebos kö för länge sedan, utan att jag visset om det. Så jag har säkert stått i kön i nästan 40 år, berättar han.
Därför blev han ganska förvånad då de ringde från Lulebo och frågade om han var intresserad av lägenheten på trygghetsboendet. Efter samtal med döttrarna, så tackade han ja.
– Och jag måste erkänna att det är helt underbart här. Jag trivs verkligen bra, säger Ragge Mukka.
Den sociala gemenskapen är viktig och ännu viktigare då man blir äldre och kanske ensam. För Ragge Mukka, som är en aktiv pensionär, var inte ensamheten orsaken till att han flyttade till trygghetsboendet. Han har många järn i elden och har bland annat anordnat danser i över 40 års tid, både i Boden och i Luleå. Nu kör han motionsdanser på Tuna en gång i veckan.
– Vänner har jag gott om. Men visst har jag träffat många trevliga och underbara människor här, säger han och påpekar att han nu får nära till de två döttrarna och de fem barnbarnen.
Siri Olofsson är 90 år och flyttade in på tisdagen. Tidigare bodde hon i en två på Krongårdsringen, på Örnäset. Så hon har inte flyttat så långt.
– Det sociala livet blir bättre här. Det var så ensamt där jag bodde tidigare, säger hon.
Gunborg Lundqvist, 86 år, håller med. Hon har flyttat från en tvåa på Skurholmen och bor nu i en etta. Hon trivs redan och dessutom innebar flytten sänkt hyra för henne.
– Här träffar man fler jämnåriga och det är så fint att gå ut och gå här, säger hon, glad över de nya vänner hon redan hunnit få.