Lars Alm, författare bosatt i Lainio, har tidigare skrivit en romantrilogi om Johan, om hans problematiska uppväxt i ett gruvarbetarhem i Kiruna och hans fortsatta öden. I Lainios djupa skogar och myrmarker utspelar sig händelserna i Alms nya roman, ”De försvunna”.
Berättelsen bygger på en verklig händelse. I september 1950 gick en gammal kvinna och en liten flicka ut i skogen för att plocka lingon. De gick vilse och irrade omkring i sex dygn innan militär från Boden till sist fann dem.
I romanen heter den 70-åriga kvinnan Selma och den knappt fyraåriga flickan Irma. De hade andra namn i verkligheten. Selma lever tillsammans med sin make Leo på en bondgård på östra sidan av Lainioälven. Deras son Juha bor hemma men vårdas i perioder på sjukstugan i Vittangi för sin tuberkulos. I huset bor också den finska kvinnan Hilma, som flytt till Sverige från Karelen. Hilma hade med sig sin lilla dotter Irma. Juha och Hilma planerar att gifta sig.
Byborna ställer mangrant upp för att söka efter kvinnan och barnet, men eftersom Selma och Irma tycks spårlöst försvunna, måste man få hjälp i efterspaningarna av ett infanterikompani från Boden.
Vi får följa händelserna dag för dag. Synvinkeln skiftar i korta kapitel mellan folket hemma på gården, militären och Irma och Selma.
Alm visade redan i sina första böcker sin förmåga att skapa dramatik kring sina gestalter. Läsaren får nu dela Hilmas växande oro för dottern. Kommer hon att överleva? Selmas och Irmas strapatser ute skogen blir allt svårare. De går ner sig i blöta myrar, ingen mat har de och ingen möjlighet att göra upp eld.
Berättelsen verkar trovärdig. Så här kunde det faktiskt ha gått till. Så här var det att leva på en bondgård, så här kunde en tornedalsbonde reagera när svensktalande myndighetspersoner och militärer plötsligt skulle bestämma vad som skulle göras. Så här kunde den stackars modiga Irma känna, när mommo Selma blev allt mer förvirrad och kraftlös. Alm är förtrogen med både med bygdens natur och kultur.
Språket är lättbegripligt men ibland lite ospänstigt och omständligt. Dialogerna kan rensas från självklara repliker. Alm har emellertid lyckats att ge spänning och liv åt sin berättelse. Jag skulle vilja se en unik och fantastisk film om dramat i de milsvida skogarna i Lainio.
Men gör inte som jag, som började läsningen med att studera kartan längst bak i boken! Då får man nämligen reda på hur Selmas och Irmas irrfärder slutade, och det tänker jag inte avslöja här.