Vid en svarv står Edvin Hamberg och koncentrerat låter blicken gå mellan svarvens display och stycket som snurrar i svarven. Han är en av 14 elever som går andra året på industritekniska programmet vid Luleå gymnasieskola.
– Jag tycker det är roligt att svarva. Är man lite skoltrött och vill jobba direkt efter skolan så är det här ett perfekt program, men man kan också välja att fortsätta studera vidare efter utbildningen om man vill det, säger han.
Varje år kan skolan ta in 24 elever till utbildningen men trots goda utsikter till ett arbete efter utbildningen så går endast 14 elever i den andra årskursen. I årskurs tre går 20 elever medan man i årskurs ett lyckades fylla alla platserna.
– Vi har inte fullt inför nästa läsår, men ansökan är fortfarande öppen. Vi vill ju gärna att fler söker till utbildningen för med den framtid som vi ser i Norrbotten så vill vi gärna öka antalet platser. Det för att kunna hjälpa till med arbetskraft till alla företag som ska starta här i Norrbotten, säger Anna Nilsson, rektor för industritekniska programmet.
Edvin Hamberg har precis kommit tillbaka från en av flera praktikperioder hos företag, eller APL, arbetsplatsförlagt lärande, som det kallas.
– Man fick prova på mycket som var nytt. Jag fick göra en del småfix, som att montera slangar, skruva i hydralpumpar och cylindrar. Det var att testa på att jobba och jag fick göra sådant som vi inte gjort i skolan, så det var kul, säger han efter den här perioden hos SSAB.
Leonard Osterman går i årskurs ett. Han bestämde sig för att söka när han besökte skolan på en prova på-dag.
– Läraren Jan Brännvall berättade för oss hur bra och bred utbildningen var. Jag tyckte det lät vettigt och roligt, men jag tyckte även att lärarna var roliga, så då sökte jag, säger han.
Utbildningen bedrivs i nära samverkan med branschens företag. Förutom att eleverna gör sin APL på företagen så sitter skolan och företagen i ett gemensamt programråd.
– För att det ska vara en aktuell utbildning så har vi möten med branschföreträdare för våra samverkansföretag fem gånger per år där vi diskuterar vad branschen behöver, säger Anna Nilsson.
– För fyra år sedan gjorde vi om utbildningen så den blev bredare och att man först i årskurs tre specialiserade sig. Vi har sett att företagen vill ha elever som har en bred kunskap så den kan göra många saker. Det bästa idag är att man kan vara en svetsare, kan underhålla maskinerna och samtidigt kan köra dem, säger Jan Brännvall, lärare och APL-samordnare.
Skolan har inte bara problem att fylla alla utbildningsplatserna.
– Det ser inte bra ut med flickor på programmet. De två sista tjejerna går nu tredje årskursen och går ut nu i vår. Sedan har vi inga fler tjejer på programmet. Är man tjej och går det här programmet så har man enorma chanser att få ett jobb. Det har killarna också, men industrin vill se fler tjejer, säger Jan Brännvall.
Trots att skolan försökt få fler tjejer att söka så är intresset lågt.
– Vi har varit på Teknikens hus och haft teknik för tjejer, men vi har även gjort andra saker. Tidigare kanske det var tunga lyft och smutsigt inom industrin, men det är det inte längre. I dag finns det fina lyfthjälpmedel och miljön som tidigare kunde vara rökig och hemsk är det inte längre, säger Jan Brännvall.