Alpackor är extrema flockdjur. De håller sig gärna i varandras närhet och hummar missnöjd om någon lämnar flocken. Här har de tillsammans koll på nästan alla fyra väderstreck.
Halsen är lång, ögonen stora. En alpacka blir lite över en meter hög. Den hör hemma i bergskedjan Anderna i Sydamerika. Det handlar om en avlägsen släkting till kamelen, men som på betydligt närmare håll tros vara släkt med laman.
Egentligen hör de tre alpackorna hemma i Södra Sunderbyn, men för tillfället befinner de sig på sommarbete i Rörbäck. Även om barnfamiljer fortfarande ofta stannar till vid stängslet har trafikincidenter blivit mer sällsynta. Byborna har vant sig.
– Jag har alltid varit fascinerad av alpackor. Det har nog smittat av sig på min 16-åriga dotter Emme. Det är hon som köpte våra två första alpackor för egna pengar, berättar Linda Öqvist.
Alpackan påstås ha levt med människor i över 5 000 år. Till motsats till laman fungerar den inte som lastdjur. Fem kilo påstås vara maxvikt. Det är dess ull som gör djuret så eftertraktat. Den är mjukare, varmare och glansigare än exempelvis fårull och används till tröjor och andra klädesplagg.
Sedan 1980-talet har alpackan gått på export från framför allt Peru, Bolivia och Chile. Exakt hur många som finns i Sverige är svårt att svara på, men det lär handla om flera tusen. Den nordligaste uppfödaren finns för övrigt i Hedenäset utanför Övertorneå.
Alpackorna i Rörbäck har vållat stor uppståndelse. Åsynen av de ovanliga tamdjuren, som egentligen hör hemma i bergskedjan Anderna i Sydamerika, resulterade i en dikeskörning utan några personskador.
Nästan varje dag brukar 11-åriga Li Öqvist ta en promenad med en ur familjens alpackeflock. Här går hon med sin personliga favorit, mormor Marina.
"De tres gäng" har blivit byn Rörbäcks celebriteter. Dagligen kommer barnfamiljer förbi för att få en skymt av de ovanliga tamdjuren.
Alpackor äter gärna gräs och får specialimporterad alpackepellets. De har visat sig ha en fabläss för den mer aromatiska kaninpelletsen.
"Alpackor är otroligt snälla. Jag tycker att de ser ut som sagodjur. I Europa används de ofta som terapidjur", berättar Linda Öqvist.
"Om alpackor spottar? Ja, de gör de. En gång spottade Marina på mig. Det luktade jätteäckligt", berättar 11-åriga Li.
Alpackor avskyr regn och tränger gärna ihop sig under regnskyddet, men vattenspridaren älskar de.
Mormor Marian vill gärna bli svalkad en het sommardag. Vintern utgör inget problem för en alpacka som är van vid kärva temperaturer i bergskedjan Anderna i Sydamerika.
Mor och dotter ska snart återvända till hemmanet i Södra Sunderbyn. "Det har gått jättebra i Rörbäck. Majken vill gärna följa med hästar som passerar hagen, men hon har inte tagit sig igenom stängslet någon gång", berättar Linda Öqvist.
Familjen Öqvist äger tre. Antalet är ingen slump. Alpackan är nämligen ett extremt flockdjur som har svårt att överleva i ensamhet.
Rörbäckstrion är levande bevis på ett lyckat generationsboende. Där finns mormor Marina, snart 15 år gammal, mamma Medina, 10 år och brådmogna Majken, två år.
En alpacka avskyr regn, men älskar vattenspridare. De springer gärna, men aldrig långt ifrån varandra. När minstingen Majken blir för äventyrligt nyfiken hörs ett diskret hummande från mormor.
– Det där låter lite mer irriterat än vanligt. Marina vill att Majken ska komma närmare. Helst vill hon att alla tre ska vara tillsammans alltid, förklarar Linda Öqvist.
En alpacka äter gärna gräs. Familjen Öqvist har också köpts in alpackepellets, men nyligen upptäcktes det frestande innehållet i familjens kanins matskålar. Numera toppar kaninpellets alpackornas matsedel.
En alpacka kan bli upp till 25 år gammal. Trion i Rörbäck har i sommar fått gå i hagen tillsammans med en alpackehingst. Vad som blir resultatet lär vänta på sig, en graviditet tar nämligen cirka 11,5 månader.
Varför har alpackor blivit så populära?
– Jag tycker att de ser ut som sagodjur. De är lättskötta och väldigt snälla. I Europa används de ofta som terapidjur. Man blir lugn av alpackor. Mormor Marina har faktiskt arbetat på ett äldreboende i Finland och hon lär ha varit mycket uppskattad.
– Jag tycker att de är gulliga, tillägger 11-åriga Li som gillar att ta promenader i hagen.
Årets ull har som vanligt skänkts till Sunderby konstlinje. De nyfriserade alpackorna poserar inför vår fotograf, men de tycker inte om att bli klappade. Strax intill står Linda Öqvist och pekar ut var hagens toalett ligger.
– Sånt gör en alpacka inte vart som helst. Det ska vara på exakt samma plats. Ibland på mornarna blir köbildning till latrinen.
Den sista frågan är given: spottar alpackor?
– Ja, svarar 11-åriga Li och ser märkbart sur ut.
– Det kan hända, medger Linda Öqvist, men det är rätt ovanligt. De kan spotta om de känner sig trängda eller blir irriterade. Eller egentligen handlar det mer om en spya. Det är slags surt maginnehåll som inte luktar gott.