En kan fråga sig vad Allan Norman hade tänkt om han fått veta att hans trägubbar blivit aktuella på Facebook nästan 25 år efter hans död. Och om han hade fått veta vilka konflikter som gubbarna orsakat under åren.
I år efter år, fram till sin egen pension, städade Allan Norman i lokstallarna på Svartön. Lage Lindh, 77 år idag, minns honom och hans egenhändigt byggda fioler som av en musikhandlare i staden ansåg vara mycket fina – trots att Norman inte kunde spela fiol själv.
Men Allan Norman var också en utomordentlig träsnidare i Döderhultarns efterföljd. Genom åren snidade han trägubbar av några av arbetskamraterna som gick i pension. Pensionären fick en gubbe och en kopia ställdes upp i fikarummet i lokverkstaden, så att de nya skulle veta vilka som arbetat där. Men han snidade även andra av arbetskamraterna. De har var och en typiska kännetecken som var speciella för just den personen.
– Det fanns en anställd, Sixten Toolonen, som hade så korta ben att han fick rulla upp benen på overallen han fick ut från förrådet. Allans trägubbe har upprullade byxben, berättar Lage Lindh.
I facebookgruppen Du vet att du är från Luleå om du... har trägubbarna uppmärksammats. Det har också striden om var trägubbarna ska finnas.
Lage Lindh, en av få som återstår av förebilderna, vill att alla ska kunna se Allan Normans mästerverk.
– Allmänheten och anhöriga till de avporträtterade. På Norrbottens museum eller i kommunhuset kanske.
Under många år har det stridits om var trägubbarna ska finnas och vem som har äganderätten till figurerna. Många vill att de ska visas, till exempel hembygdsföreningen i Luleå. Även Museet har visat intresse. Lage Lindh har sin åsikt klar.
– De tillhör oss som är avporträtterade. Vi fick gubbarna. Vi ska bestämma om dem. Vi är två i livet.
Den andre nu levande är Kurt Bäckman som bor i Alingsås är 89 år. Han tycker också att gubbarna ska visas på museet.
Men det råder delade meningar om det. Åke Öström, pensionär som jobbat i lokalerna, berättar:
– Museichefen kom till lunchrummet och bad att få ta hand om dem. Någon av de anställda frågade: "Men var hamnar de då?" Svaret blev att det nog skulle bli så att de skulle förvaras i en låda i källaren på Norrbottens minne efter att ha ställts ut.
– Alla som jobbade där just då fanns i lokalen. Fackordföranden ställde frågan och ville veta vad vi tyckte skulle ske med gubbarna. Alla röstade för att de skulle vara kvar i verkstäderna på Malmudden.
Lokalerna hyrs ut av Jernhusen till företaget Euromaint. Verkstadschefen heter Torgeir Hansen.
– Gubbarna står i lunchrummet i montrar. Enligt vad jag har hört har de skänkts till lokverkstaden.
Men Torgeir Hansen är, när tidningens reporter frågar, ändå öppen för att samlingen ska kunna visas. Åtminstone tillfälligt i en utställning. Någon gång.
– Det är väl inte alls otänkbart att de skulle kunna visas i något sammanhang.
Han har varit verkstadschef på Euromaint i Luleå i fyra, fem år. Han känner inte till så mycket om konflikten. Men...
– En fördel med att ha dem här i lokalerna är att här kan vi stänga och låsa om dem så att de inte blir stulna eller kommer bort, säger han.
Just nu kan det heller inte bli aktuellt med någon visning. Verkstadslokalerna är stängda för alla utom de anställda på grund av smittspridningen. Så den som vill se gubbarna får avvakta.
Liksom sin föregångare Döderhultarn, snidade Allan Norman även tablåer, situationer som hade hänt i lokverkstaden. I samlingen finns till exempel tillfället när smedjan i verkstaden blev tandläkaremottagning.
En av jobbarna, Stor-Johan kallad fast han hette Henning Johansson, fick tandvärk och skulle inte få komma till tandläkare på grund av lång kö. Men smeden Levi Åström skulle kunna hjälpa honom. Sagt och gjort! I Allan Normans snidade trägrupp står Levi Åström redo med tången medan snickaren Olle Nordlund står intill med stämjärn och hammare om mer våld än ren råstyrka skulle behövas.
– Allan var inte med när det här hände, men han har ändå snidat scenen, berättar Lage Lindh.
Enligt Lage Lindh ska Stor-Johan ha gått med den blodiga tanden i handen till förmannen efter utdragningen. Då blev -Stor-Johan hemskickad.
En del av gubbarna är målade, medan andra är trävita. Enligt Åke Öström är det Normans arbetskamrater som målat figurerna.
Lage Lindh säger att det var Norman själv som målade gubbarna.