kukkola
Tornedalingarnas dag firades runtom i länet under måndagen och inte minst firade man i Tornedalen. Kanske allra mest i Kukkola.
Firandet startade med en symbolisk gest, när man exakt samtidigt hissade den tornedalska flaggan i Kukkola – både på svenska och finska sidan.
En som gillade det var Gunhild Wahlsten som var på besök i det hon fortfarande kallar för hem – trots att det var 76 år sedan hon flyttade.
– Tornedalen går aldrig ur en. Det sitter i.
Gunhild Wahlsten flyttade från Kukkola 1943 och har sedan bott i Luleå och därefter i Stockholm där hon har jobbat som servitris på Berns salonger. Det som tycks vara en av Kungsholmens piggaste 91-åringar är hem en gång varje år och känner sig som en tornedaling.
– Minnena från barndomen finns alltid kvar och det är klart att det är en stolthet att vara en tornedaling.
Att finska och svenska sidan firar ihop är något som är viktigt för Svante Spolander. När han var liten såg han sin pappa ta sig över till Finland för att göra affärer eller samarbeta över gränsen. Sedan tog han över vid Kukkolaforsen och nu får han se sina barn driva restaurang-, turist- och kulturverksamheten i samma anda.
Är det här din nationaldag?
– När folk frågar var jag kommer ifrån så säger jag att jag är tornedaling och europé. Jag jublar ju när Sverige gör mål i hockey också. Men man kan väl få ha både och. Vi måste våga släppa på nationalismen och se samhörigheten med andra också.